Ibland tycker man synd om folk...

När jag steg ur bussen idag såg jag en sån där riktigt stor hund, ni vet.. en sån här. Den var tydligen en ledarhund för hon som höll i den hade en blindkäpp i handen och såg allmänt blind ut. Tjej kanske 20-25 år. Men det var utan tvekan den sämsta ledarhund jag sett! För när den såg mig började den trampa med tassarna och ryckte till mot mig. Tjejen var ju helt oberedd på det där men lyckades ändå hålla tillbaka hunden lite grann och sa bestämt "Nej! Sluta..!" Som om hunden lyssnade på det.. Jag gick snabbt därifrån så hon skulle slippa mer problem på grund av mig... Men hur fail är inte det? Hur hjälplös blir inte hon med en ledarhund som hoppar efter allt den ser? Det är en sån där grej som bara måste funka.

Som en dator utan internet...
eller en papegoja som inte kan prata...
eller en gitarr utan strängar...
eller en fyr utan strålkastare..
ni förstår vad jag menar. Det går inte. Stackars, stackars människa, men samtidigt så måste hon väl förstå att hon inte kan gå ut ensam med en ledarhund utan ledaregenskaper?

I värsta fall har hon väl förlorat mer än bara synen...