tisdag 31 augusti 2010

Det här inlägget skriver jag bara för att jag har en gigantisk fysikläxa.

En sak som hände idag fick mig att börja tänka lite... Vi befann oss i Solna (eller något sånt?) med bandet. När vi är och tar en liten paus så frågar de som jobbar i lokalen om var vi kommer ifrån. Det finns ett samlingsnamn för hela bandet; Danderyd. Fast alla visste om det, stod vi där som förstenade och började fnissa lite nervöst. Norr om Stockholm sa någon, sedan säger Fanny "vi bor på lite olika ställen". Hur awkward kan det bli?

Han som hade frågat började tro att vi tyckte att det var så kul för att vi bodde långt bort så han började berätta var alla andra bodde som spelade där, så att vi inte skulle känna oss så utanför. Men vi bara fortsatte fnissa. Och de vet fortfarande inte varifrån vi kommer. Av någon anledning kunde vi inte bara säga ordet Danderyd. 


Min fråga är varför? Tycker vi att vi är bättre än de människorna som jobbar där? Så att vi tror att om vi säger att vi bor i Danderyd så kommer de tycka att vi är dryga, rika borgare som ser ner på vanligt folk? Nej, jag tror inte det är så, eller jag hoppas i alla fall att det inte är så....

Jag tror att vi, precis som alla andra, inte vill dömas av var vi bor, vi vill inte att folk ska få fördomar om vårt pryda lilla band som har valt att inte spela metal (!) bara för att vi bor där vi gör. Kanske undvek vi att säga var vi bodde eftersom vi visste att fördomarna till viss del är sanna och vi faktiskt skäms lite grann...

Hur det än ligger till så skäms vi nog mycket mer nu än vad vi hade gjort om vi hade stått upp för oss själva och faktiskt sagt det lilla namnet Danderyd...
Fördomar?

måndag 30 augusti 2010

112

Jag vill bara påpeka att Lisa har räddat liv! Hon ringde 112 när det behövdes för att det brann och så kom brandkåren och räddade en gammal tant. Duktigt Lisa!

Jag vill också ringa 112 någon gång...

söndag 29 augusti 2010

Skadeglädje

Hihihi, såg nyss att tvåorna ska samlas i aulan 8.30 imorgon, medan vi "sistaårselever" (älskar detta ord) ska vara där 11.00

Det är väl då man är glad att man är trea ;)

lördag 28 augusti 2010

Surtant

Vissa människor stör jag mig på speciellt. Sitter på tunnelbanan, har gjort mig bekväm, ena foten på stolen mittemot. Skönt. Så kommer en dam, ger foten en blick, men sätter sig bredvid den. Sedan ger hon foten en till blick och tittar på mig.

Så nu sitter jag här och är sur över att den där blicken funkade. Jag har båda fötterna på marken. Fan. Vaaaad gör det henne om jag har foten där? Aarghhh

fredag 27 augusti 2010

Åh Herregud vad det här är bra

Jag sitter och lyssnar på p3 för första gången i mitt liv. De spelar Melissa Horns konsert från Gävle och det får jag lyssna på nu. Så jag sitter och myser och äter godishalsband. Livet är allt bra ibland....

Här kan ni lyssna på denna underbara människa

Busskort

Är det bara jag som tycker det känns lite konstigt att numera gå in i bussen och fokusera på att hålla det där access-kortet mot den där kortläsaren? Man har ju liksom ingen kontakt över huvud taget med chauffören längre. Förut kollade man ju alltid upp på chauffören för att visa att man hade ett kort men nu är allt chauffören måste göra att lyssna på det där "bipupp"...

lite tråkigt måste jag säga.

torsdag 26 augusti 2010

Stockholm Maffia

Det finns ett spel som heter Stockholm Maffia som är världens roligaste spel. På riktigt! Det har jag suttit och spelat från typ klockan tio till nu och man tröttnar aldrig. Det går ut på att man ska smuggla, råna, mörda och deala med sina medspelare så att man i slutändan tjänar så mycket pengar som möjligt.

Visade sig idag att jag kanske inte har så jättemycket att göra i Stockholms undre värld, men jag kom faktiskt trea... av fyra. Jag kan inte riktigt säga så mycket mer eftersom typ ingen har spelat spelet så det jag kan säga är helt enkelt

Spela Stockholm Maffia!






Och förresten ska jag upp tiiiidigt imorgon för kemilabb så det är dags att gå och lägga sig.

tisdag 24 augusti 2010

Åh herregud.

Jag är så himla sugen på att göra någonting just nu. Lite sällskapssjuk och samtidigt väldigt trött. Resulterade i att jag gick in på Omegle men efter att ha sagt hej kunde jag bara inte stanna kvar. Usch... Omegle liksom?

Det kan vara underhållande om man är inne några kompisar och kör helt oseriöst och får någon på tråden... men ensam, bara för att man är uttråkad... jag kan sjunka lågt, men så lågt ska jag inte sjunka idag. Men någonting vill jag göra. Jag vill inte bara sova....

eeh.

Jag får väl sätta mig vid mitt sista avsnitt HIMYM och njuta, det funkar ju trots allt till alla humör.

Förresten kom jag bara att tänka på en sak..

Tänk om det är ojämnt antal människor på jorden, då kommer någon alltid att bli ensam i slutet. Jorå, jag kan filosofera även om jag är sällskapssjuk!

Förresten

Onödig fakta:

Jag sitter och äter på ett godishalsband
imorgon har jag 193 minuters dödtid i skolan totalt mellan fyra lektioner. blä

Ni kollar väl?

Fångarna på fortet är tillbaka!!! Ikväll klockan åtta är andra avsnittet! Igår var det helt sjukt bra och nostalgi på högsta nivå så jag förväntar mig lika mycket för ikväll! Hihiih äääälskar detta program!! :D:D:D

/ övertaggad tjej

måndag 23 augusti 2010

Charm

Vissa människor är helt klart charmigare än andra. Men de charmigaste är helt klart de som inte har en aning om hur charmiga de är...

söndag 22 augusti 2010

försöka bör man..

Hahah ni skulle ha sett mig idag när jag skulle från mamma till pappa. Av någon anledning hade jag massor med packning med mig... fast det har jag alltid. I alla fall hade jag en rullväska, två "handväskor" och cykeln som alltså skulle ner till pappa. Det enda som skiljer mamma och pappas hus åt är några nedförsbackar. Hur löser jag då detta? Jag kan ju inte ta rullväskan på cykeln, så då måste jag ta den bredvid. Där åkte jag alltså med en väska på pakethållaren, en på axeln och en i handen, rullandes ned för backen. Riktigt snyggt jobbat.

Även om vägen till att jag förstod hur jag skulle få ner allt resulterade i ännu ett sår på min stackars vänsterfot... Men eftersom universum ler mot mig idag har det också gett mig ett par nya skor att pryda fötterna med. Mina första Converse hihihi (jag är lite sen, jag vet.)

En leksakshistoria

Har precis varit på Toy Story 3D (vilket för övrigt var en väldigt bra film! Absolut sevärd och kul!) Och på väg hem vet jag inte riktigt vad som hände... men på något sätt så log världen helt enkelt mig rakt i ansiktet! Jag cyklade hem och först var det en mopedist som tutade och vinkade till mig. Det var väl kanske någon som kände mig antagligen men de där hjälmarna gör ju att man inte har någon aning om vem det kan vara bakom visiret... Men sen cyklade jag förbi massa killar i typ 12-13års åldern och de sa också hej och verkade jätteglada. Det var fint väder och jag hade vinden i håret och sen var det en bil som vinkade till mig också! (iförsej min pappa, men ändå!)

Ungefär så här var det: http://www.youtube.com/watch?v=8tJoIaXZ0rw(tyvärr kunde man inte lägga in den här videon på bloggen, men ni kan ju bara trycka på länken så kommer den ändå!)

Fast ni kan tänka er att fontänen i början är den lilla vattenpölen där vid Lidl och jaa... allt annat i lite mindre skala (: Plus att jag lyssnade på den här låten istället för den i videon. Men det var väldigt likt annars måste jag säga!

Världen ler mot mig idag mina vänner och därför tänker jag le mot er också! Än så länge ingen söndagsångest utan allt är bara bra!


lördag 21 augusti 2010

förbered er på ett konstigt inlägg..

Jag frågar mig själv hur jag mår. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det. Jag mår som vädret. Det ösregnar ute. Men jag älskar regnet för tillfället. Kanske för att jag mår precis som det. Kanske har jag varit ensam för mycket idag? Som om jag, efter att ha kommit tillbaka till skolan inte är van vid att göra precis samma sak som jag har gjort större delen av lovet- ingenting. Ensam för det mesta. Jag tycker det är skönt, men kanske måste man liksom vänja sig vid det för att om man väl kommer tillbaka till vardagens rutin så klarar man inte av ensamheten i större utsträckning?

Jag frågar mig själv vad jag gör? Vad jag håller på med? Det svaret är ganska självklart- ingenting. Självklart gör man väl alltid någonting, men någonting av vikt? Njaa. Är danska Paradise Hotel något utav större vikt? Eeeh. Jag skulle önska att det var det, för då hade jag gjort någonting idag. Fast jag har faktiskt lagat ett linne idag också. Kan ni tänka er mig sitta vid en symaskin? Det kan inte jag, kanske därför det inte gick så bra. Jag hade tänkt sick-sacka en grej och sy rakt på en annan... hur blev det? På det jag skulle sy sick-sack lyckades jag inte byta maskinen till sick-sack hur mycket jag än försökte. Kom fram till att maskinen nog var trasig så jag sydde rakt ändå. Sedan när jag skulle sy rakt upptäckte jag efter halva att det nu var sick-sack. Så halva blev sick-sack och halva blev rakt. Vi får väl se hur länge det här håller...

Om man lägger ihop vädret och det där linnet så får man en ganska bra bild av hur jag mår tror jag. Lite oklart, lite hit och dit och på något sätt lite deprimerande.

Det enda som skiner mig i ansiktet idag är Spotify. Det kan alltid få mig på bättre humör. Bara hitta massa bra ny musik som jag aldrig hört i hela mitt liv. Lyssna på det här till exempel? Lyssnar på den nu, men hade aldrig hört den innan. Hur bra som helst. Switchfoot – Enough To Let Me Go

Så av någon anledning satte jag mig och kollade igenom gamla bilder. En hel del av dem också. Det här var kul. Och bara för att jag är lika kul delar jag med mig av detta till er. Hahaha känner ni igen mig? ;)



Snön ligger vit över taken, endast tomten är vaken

Bortsett från det där med snön så känns det som om jag är tomten just nu. Alla barn sover (förutom jag, vad jag vet) och jag kan äntligen koppla av. Inte för att det är så jobbigt annars. Jag tror inte ni förstår hur snälla de här barnen är. Hör till exempel på vad äldsta brorsan sa ganska nyss;

Han höll på att räkna upp alla hans låtar för mig eftersom jag frågade honom vad han hade för musik. Så kom han till en låt där det stod
"Sexy B****h"
Vad hette den? "sexy b, stjärna, stjärna, stjärna, stjärna, h." jag trodde att samhället var förlorat med alla fjortisar och allt, men den här lilla grabben ger mig hopp! Kanske är rap-kulturen på väg bort? :) och i så fall, vad blir då nästa era? Den som lever får veta...

Och förlåt för att allting nuförtiden handlar om dessa små barn, men de är min enda inspirationskälla för tillfället, och de är en väldigt bra sådan också!

torsdag 19 augusti 2010

Så var allt igång igen...

Jag tänker inte prata om hur det var att börja skolan igen. Det säger väl sig självt hur det var om man säger "börja skolan igen".

Däremot tänkte jag berätta att det kan hända en hel del när man är barnvakt, man kan hamna i många situationer som man aldrig har hamnat i innan.

Som idag till exempel. Lille Hugo har en kompis hemma och han tar med mig in till sitt rum där han har satt på någon typ Hasse och Tage- musik eller liknande. Där vill han att vi ska dansa tillsammans. Han har dragit ner alla rullgardiner och släckt ljuset så det är gaaanska mörkt i rummet. Efter en liten stund blir han för varm och tar av sig sin tjocktröja. Och sin T-shirt. Och sina jeans. Och sina strumpor. Där ungefär tror jag att han ska sluta för sin egen skull. Men nej, han vill ta av kallingarna också! Och vips pigaabooo! så är även de liggandes på golvet. Han fortsätter dansa och tycker det är extra kul att dansa någon slags snopp- dans. Ungefär precis nu kommer hans pappa in i rummet. Förstår ni den här synen?

Jag tror inte det...

Annars sitter jag här och chattar med min syster på msn. Hon sitter 1,5 m bort men vi har bara så himla kul helt enkelt.

Bara bevis på att så fort skolan börjar så går allt bara utför..............

jag kan bli så förvirrad...

På något sätt har jag, både igår och idag, lyckats ta fel en timme på tiden. Igår när jag ställde klockan på när jag skulle gå upp ställde jag den på 08.50 det kändes onödigt tidigt men på något sätt lyckades jag räkna om det om och om igen så att det stämde. Sen idag har jag fortsatt på samma spår. Gått upp duschat, ätit frukost och allt i god tid för att sedan sätta mig på cykeln på väg till skolan. Efter en sväng tittade jag på klockan 11.04. Det var då något gick upp för mig. Var det inte halv ett jag skulle börja? Om jag cyklar nu kommer väl jag vara i skolan närmare 11.20? Eller? Började vi egentligen 11.30 så att jag bara var förvirrad just nu, men hade gjort rätt tidigare? För 11.30 är väl inte halv ett? Nej, så långt kunde jag tänka. Skickade iväg ett sms för att vara på den säkra sidan och sen bar det av hemåt igen. På något sätt är det bara jag som gör såna där missar. Nu kommer jag säkert komma fel tid ändå bara därför.......

Det där med tid asså. Inte min starka sida.

onsdag 18 augusti 2010

Till Erik.

Sluta mörda små oskyldiga söta djur.

Vet ni vad han gör?

Han krigsmålar sig och sen springer han ikapp djuren och sticker ett spjut i dem. Efteråt skrattar han ett ondskefullt skratt "Muaahhaahahahaaaaaa".

Det är obarmhärtige Erik alltså. Stackars små djur...

Jag har sagt det förut...

Första omkörningen!

Jag har ju börjat övningsköra nu så ofta jag hinner och idag blev jag omkörd för första gången! Vilken känsla! Nu börjar jag bli sådär som man blir när man är bilförare, jag börjar klaga på hur alla andra kör och fattar verkligen inte vad de håller på med. Det känns bra ;) Idag var i alla fall första omkörningen som sagt, och från vad jag har hört så kommer det att bli mååååånga fler. Folk kör liksom om så fort de ser omkörningsskkylten. I don't blame them kan jag ju bara säga för jag tror jag kommer göra exakt samma sak när jag har fått mitt körkort... Men jag gillar ändå den där skylten, den säger liksom förlåt för att jag är så dålig, men du får ha överseende med det eftersom jag inte har kört så många gånger. Förmodligen kommer jag gilla skylten ända tills jag börjar känna att jag inte är så dålig längre för då känns det ju inte som om den gör så stor nytta längre. Om jag någonsin kommer känna så... hehe... nejdå, det kommer så klaaaart.

Egentligen tänkte jag skriva om något annat i det här inlägget men jag kommer inte på vad... men vad gör väl det va? Det man inte vet kan inte skada en.

tisdag 17 augusti 2010

Varför heter det hösttermin?

Kunde de inte döpa det till något lite mer uppmuntrande? Nu när man får höra "snart börjar höstterminen" så tänker man inte bara ånej, nu börjar skolan ("ånej" alltså väldigt fint uttryck för vad man egentligen känner...) utan samtidigt så får man veta av detta helvetesord att sommaren är slut och det är höst. USCH. Det hade ju faktiskt varit mysigare om de bara döpte det till termin 1 och två i stället för att använda ordet höst som nog är något av det tråkigaste ord som finns eftersom man bara förknippar det med regn och inget egentligt väder. Varken sol eller snö utan bara... ingenting.

Första terminen ska jag börja säga. Så känns det lite bättre.

Facebook alltså...

Inne på facebook som jag är ibland såg jag att det stod "1 page request" eller någonting sånt. Jag klickar där och så står det följande

Find more friends


Amen tack för den.

måndag 16 augusti 2010

Hahaha

Var ute och lekte med lille Hugo med en boll. Han ville hela tiden att jag skulle komma på roliga lekar att göra med bollen så jag lärde honom klockan och kasta gris och sånt som ändå kan vara ganska kul. Men plötsligt hade han tröttnat och ville att jag skulle komma på något mer. Jag kommer inte riktigt ihåg vad jag föreslog men hans svar var i alla fall

"nej, men kan vi inte göra något kuuuul med bollen? Vi kan studsa den på stenar!"

Jaa...

söndag 15 augusti 2010

mitt hundrade inlägg!

Jag har kört bil idag igen! Jag är stooooolt! Men vet ni vad jag kom på!? (jag har ju oftast en poäng med mina det-här-har-jag-gjort-idag-berättelser) Att jag faktiskt har börjat få mer respekt eller vad man nu ska säga till min mamma efter att vi har börjat köra tillsammans. Jag har ju haft respekt för henne innan så klart men jag har känt mig lite för självständig för att erkänna det. Men i alla fall, nu när hon har börjat köra med mig så börjar jag inse att det fortfarande finns saker hon kan lära mig. Alltså saker hon kan, som inte jag kan. Jag börjar bli som när jag var liten, jag börjar behöva henne igen. För annars i mitt liv så har jag gått förbi henne lite känner jag. Matten gick jag förbi för länge sen, samma sak med fysik och kemi och de där ämnena. Ni vet såna där konkreta saker som man kan lära sig. Men som sagt, nu kommer vi varann närmre igen, och allt på grund av bilen ;) Vilken bil assåååå

24 timmars sömn löser det mesta

Så nu mår jag alltså bra igen. Jag sov från åtta till åtta och sen åt jag en redig lunch och det verkar som om det var allt som behövdes.

Sen begav jag mig iväg för en liten barnvaktning. De där barnen är ganska roliga alltså...

De började tjata på mig om att de skulle få glass, då frågade jag dem om de brukade få glass på söndagar. Svaret jag fick av lille Hugo var "Ibland... eller ofta! Fast också ibland."

Avslöjad. Lille Hugo kan mycket, men ljuga är han inte så bra på. Fuska däremot, ojojoj...

lördag 14 augusti 2010

ur balans

Det är något som är fel. Tröttheten slår till lite då och då, någon annan gång slår kyla till, nästa sekund är jag alldeles för varm och har ont i magen.

Gick och lade mig kanske vid fem inatt och tänkte att nu ska jag sova så  länge jag bara orkar, ingenting som stör. Men ser man på! Helt plötsligt ska Sverige värmas upp av solen! Va? Varför kunde det inte ha varit soligt dagen innan, eller dagen efter? Jag hatar att vakna av att man är så varm att man knappt kan andas. Det är inte så skönt...

Jag vet inte vad min kropp vill mig just nu, den är liksom inte hungrig eller kall eller varm fast ändå alla de där sakerna på en gång. Jag ska nog gå och lägga mig nu så får vi se hur jag mår imorgon bitti... herregud, i säng klockan 19.25, det är illa.

torsdag 12 augusti 2010

20.46

20.46 lägger jag mig ner i sängen, redo att somna. Så trött är jag! Men först: Juno. Den filmen gör mig lycklig. Den skådespelaren måste vara världens coolaste tjej och nu kan jag äntligen trycka ur tankarna ut mitt huvud och bara vara! Livet är ju ganska bra ibland.

allt gungar..

Inatt har jag sovit på en båt, eller jag har i alla fall tillbringat typ hela natten på en båt. Och sedan åkt från sandhamn till Stavsnäs på färjan. Till slut har jag nu kommit hem, men jag måste säga, allt gungar fortfarande. Så fort jag sitter ner så börjar allt gunga. Och jag är så trött. Trött, trött, trött.

Vet ni förresten en sak? Det finns vissa saker som man inte kan skriva på en blogg. Jag försöker ju liksom ändå göra min blogg så personlig som möjligt, det hoppas jag ni märker. Men det finns ju grejer som är för personliga för att skriva så att hela världen får se det (om de vill, hahahha jag säger inte att hela världen läser min blogg hahaoihiah). Men vet ni vad jag gör för att skriva bort det där extra personliga? Jag kommer avslöja det för er här och nu. Ett ord är allt som behövs; Dagbok. Jag tror inte ni förstår hur bra det är. Det är inte som att jag skriver varje dag och håller på med "hallå dagboken blablabbla" men om man har någonting som man går och tänker på eller har något riktigt personligt som man inte vill säga till någon men ändå få ur sig, då är det perfekt. Om man en gång har skrivit ner det och man vet att det är sparat då kan man släppa det från hjärnan. Jag lovar att det funkar och jag tycker ni borde prova! Plus att det är skitkul att läsa i framtiden. Jag har skrivit i typ ett år nu lite till och från och man blir förvånad över hur mycket man kan förändras på ett år... Riktigt kul är det!

onsdag 11 augusti 2010

nuttiplutti

När jag vaknade imorse så var jag ensam hemma... när jag gick och la mig var jag inte  ensam hemma. Min moder är en sån person som brukar lägga ut lappar om var hon är eller ringa vid tolv för att höra att jag är vaken. Men idag. Ingenting. Lite konstigt är det.

Min hund är jättekonstig idag också... hon bara ligger i mitt rum där hon aldrig brukar ligga. Och hon brukar alltid liksom vara på mig om att hon är hungrig eller behöver gå ut eller nåt, men idag, ingenting. Borde jag vara orolig?

Nutte

Inception

Alltså herregud.

Det var nog den bästa filmen jag någonsin sett. Eller i alla fall... jo den bästa. Om det här bara är en dröm så påverkar jag er just nu, genom att skriva det här så att ni ska få idén att se Inception! Gå och se den!


På grund av den här otroliga filmen har jag på något sätt kommit in i ett väldigt filosofiskt mode. Så när jag cyklade hem så såg jag en stjärna, men bara en så jag började undra om det verkligen var en stjärna eller om det bara var ett flygplan. Efter ett tags cyklande märkte jag att stjärnan/flygplanet var kvar och kom till slutsatsen att det måste vara en stjärna. Efter en liten stund tittade jag uppåt lite mer och upptäckte massor med fler stjärnor. Av någon anledning blev jag förvånad över att jag inte hade sett dem innan, och att det fanns så många. Så började jag tänka, tänk om det är så i livet. Att det finns något man ser bara en av, men det finns så himla mycket mer om man bara tittar upp. Om vi bara lär oss att titta upp så kanske det finns så himla mycket mer därute. Själv börjar jag bli ganska säker på att det finns myyycket mer än bara det vi ser. Varför skulle det inte finnas det liksom?

Det är ju något att tänka på i alla fall. Om ni behöver något sånt vill säga. Sov på den i alla fall, efter att ni har sett inception. Då kanske ni börjar förstå mina tankegångar (:

måndag 9 augusti 2010

huh?

vad säger ni om det här?

Idag har jag ridit. That's right!

Jag har ryktat (?) en häst och ridit på två olika hästar både i manegen (?) och utomhus i skogen. Jag kan erkänna att det var lite svårt att få hästen att börja skritta (det betyder gå!) i början för detta var ingen vanlig häst, mina vänner! Men efter ett tag gick det bättre och jag har gått från skritt, till trav, till galopp. (iförsej höll mia i hästen medan den galopperade men det gör det inte till mindre galopp!) Är jag duktig eller???

En riktig ridtjej. (:

söndag 8 augusti 2010

Relationer.

Har ni tänkt på en sak? Det som gör relationer riktigt bra är när båda i relationen är helt säkra på var de har den andra personen. Typ som två tjejer har mycket enklare att bli bra kompisar än en tjej och en kille, för tjejen och killen kan inte vara säkra på att båda vill ha bara vänskap. Visst måste det vara så?

För en tjej är det mycket lättare att vara bra kompis med en bög, eller en kille som har flickvän, för man vet exakt var man har dem. Allt blir så mycket enklare då....

Varför kom jag då att tänka på det här? eeeeh

lördag 7 augusti 2010

lillsved

åh, idag har jag varit och hämtat lillasyster på konfalägret Lillsved. Herregud, där är jag lycklig. Jag gick på samma läger för två år sedan och det var nog det bästa jag någonsin varit med om. Jag vet inte vad jag ska säga. Det var bara så himla bra. Jag tycker det är lite synd att man inte riktigt kan gå på läger när man kommer upp i åldern, eller alltså, jag skulle kanske inte tycka att läger var så jättekul idag, antar att Peace and Love är lite som en motsvarighet för mig. Fast de är heeeeelt olika. Men ooo så bra båda två.

älskar, älskar inte...

Det finns en sak som jag kan antingen tycka är ganska mysig eller fullständigt hata. Allt beror på hur mycket sömn jag har fått. Har ni det, jag tror ni kan gissa?

That's right. Morgnar.

Idag är det usch och blä till morgnar eftersom klockan stod på 8.00. Inte riktigt van vid det nu på lovet...

En dålig morgon kan innehålla de allra hemskaste sakerna. Man går upp ur sin varma säng när man inte vill. Man börjar frysa eftersom det inte är lika varmt som i sin skööna säng. När man öppnar badrumsdörren bedövas man av dörren som skulle behöva smörjas så mycket att den låter som en stucken katt. Sedan tänder man lyset och bländas. Vid det här laget är man alltså redan blind och döv. Och då har vi bara precis kommit in i badrummet!
Man gör det man ska i badrummet, och går för att äta frukost. Trappan känns som om man ska falla ihop i för att benen inte orkar. Sedan köket; helvetesplatsen. Där inne står någon, tänk dig någon i din familj som alltid är uppe före dig. Han eller hon står och gör något som skramlar något otroligt. Kanske håller på med alla kastruller samtidigt, ja, visst känns det inte så i alla fall? Framme vid bröd, ost och smör. Här finns det otroligt många möjligheter till en försämrad morgonupplevelse. Antingen kan brödet vara ett sånt som går sönder så fort man nuddar med smörkniven (tär en hel del på morgontålamodet), smör, ost eller bröd kan vara slut, om man är så lycklig då så att det finns en ny till exempel ost så kommer problemet att man måste öppna det där jävla paketet och det vet vi ju att det aldrig funkar, på morgonen. Vid det laget har man alltså dragits med först den där sista delen av osten, ja ni vet den där som man kämpar med medan man skär sig i tummen och osten går sönder och man får bara småbitar... åh.
Om osten faktiskt inte är slut utan allt funkar så händer det oftast något med osten ändå, att hyveln bara vill skära ungefär 0.00001 mm stora bitar i taget eller att storebror har gjort den största skidbacken mellan himmel och jord...
Jag tror ni börjar förstå min kärlek till morgnar...

Speciellt idag när man vaknar med huvudvärk också.

(hur många av er trodde inte att jag var bakis nu? Nej, man kan faktiskt ha ont i huvudet ändå, så det sa! aj.)

fredag 6 augusti 2010

kurriduttön

Vet ni det där avsnittet i How I Met Your Mother när Marshall berättar om första gången han gick ut i New York och åt den där hamburgaren, alltså hamburgaren. Sen ska hela gänget leta reda på var restaurangen låg och de letar och letar och sen till slut.... jag ska inte avslöja för er som inte har sett ;) men ni som har sett detta, kommer ni ihåg allas ansiktsuttryck? I slutet?

Jag kan helt ärligt säga att jag, storebror och storebrors flickvän (tredje hjulet ooooh jaaaa) hade exakt, alltså exakt samma ansiktsuttryck efter att ha lagat våra egna, perfekta hamburgare. Alla ingredienser som man älskar på hamburgare hade vi fixat, och till råga på allt åt vi inte förrän vid halv nio- nio så alla var otroligt hungriga, vilket bara gör allt så mycket godare. Jag satt och pressade ner så mycket jag orkade, och mer därtill. Jag är fortfarande mätt även om det var typ fem timmar sen jag åt. (nu är jag helt seriös!) Jag har aldrig varit med om något liknande. 


Det enda som förstörde upplevelsen var att jag nu när jag skulle gå genom trädgården mitt i natten bara kunde tänka på en sak. Den där jävla grävlingen. Jag har blivit livrädd för att den ska komma tillbaka och äta upp mig. I natt drömde jag om en mördare som mördade alla på stan med en kniv rakt i halspulsådern, men nu, nu är jag rädd för den här: (jag har hört att de ska vara väldigt aggressiva också!) 


onsdag 4 augusti 2010

OMGOMGOMGOMG

VET NI VAD JAG NYSS SÅG?!?!?!

Det är helt stört. Ni vet ju hur jag har pratat om hur djurlivet blomstrar i år, jag har redan sett massa olika djur, men NU! Det här är stort, det är något som jag aldrig har sett i hela mitt liv!

Okej, vi går tillbaka till själva händelsen...

Jag står och, av ingen anledning egentligen, tittar jag ut genom fönstret. Jag får syn på en grå katt. En helt stört tjock katt, som liksom vaggar fram, det ser väldigt konstigt ut och när jag tittar närmre upptäcker jag... att det är en GRÄVLING!!!!

När den har sprungit/vaggat så långt att jag inte kan se den längre springer jag och hämtar kameran och letar efter den vid varenda fönster i hela lägenheten, men tyvärr utan framgång. Det runtspingandet var bara för er ska ni veta, så att ni också skulle få se!

men... ungefär så här såg den väl ut, även om det inte är exakt den här.. eller man vet ju aldrig? :O

ibland känner jag mig exakt som en stolt fotograf.


Posted by Picasa

Ålder upp, ålder ner

Tänkte lite på det där med alkohol och ålder. Var går egentligen gränsen mellan att det är kul och patetiskt när någon blir full?

Satt nämligen precis med halva släkten på kräftkalas och hade på ena sidan av mig, mina 20-30 åriga kusiner, helt okej att de satt och drack, självklart ska de få göra det! Och på andra sidan hade jag deras och mina egna föräldrar och även mormor. Självklart ska väl de också få göra det... Men helst inte när jag är med faktiskt. Tack, men nej tack!

Så just nu kanske min gränsålder skulle uppskattas till ungefär 45 år. Men jag antar att allt eftersom jag växer, så kommer även den här gränsåldern att växa....

måndag 2 augusti 2010

Love the Way You Lie


Jag tröttnar inte på den här låten. Jag kör den om och om igen, men tröttnar aldrig. Så jävla bra.

Milow är faktiskt ganska mysig.

Jag satt här och funderade. (har alldeles för mycket tid för tillfället)

Jag har börjat inse att det finns saker som jag nog aldrig kommer kunna förstå mig på. Såsom mode, hur man kan älska en kändis eller ett band mer än någon man faktiskt känner och jag kan inte förstå hur man någonsin kan nöja sig med tanken att man faktiskt någon gång ska dö, såsom de gamla gör.

Jag menar: mode? Jag kan förstå att man vill ha på sig sånt som man tycker är fint och att man kan påverkas av vad alla andra har på sig. Men att viga sitt liv åt mode, sina pengar. Jag förstår det inte.

Kändisar: De är trots allt bara vanliga människor som fått lite extra uppmärksamhet, de man verkligen borde älska är de som är kändisar fast de inte blivit kända. Alltså de som är så häftiga att det är konstigt att de inte blivit kända än. Men ändå känner man den personen, hur häftigt är inte det?

Det där med att nöja sig med tanken... jag förstår inte. Hur kan man acceptera det, det går inte.... (inte för att jag ska acceptera det eller så, jag kom på att det lät lite som det, men jag besökte mormor idag och vi började prata om lite sånt..)

Tro inte att jag inte hör hur det här låter. Sjukt lame. Men sån får man vara ibland (: Just nu är jag riktigt lame. Lame, till och med ett uttryck som jag hatar men ska det va så ska det!




Haha vet ni vad det värsta är? Alla de här bilderna är till och med olika bilder. Det är Marta, min käre vän, som håller in avtryckaren så fort hon tar bilder, så jobbigt blir det när man ska rensa sen. Men jag älskar dig ändå buddy. Varför jag lade upp de här bilderna vet jag icke. Men på något sätt kan man väl koppla dem till inlägget kanske? Några förslag? :S

söndag 1 augusti 2010

djuriskt

vet ni hur många olika djur jag har sett den senaste tiden, endast i Sverige, och inte på någon djurpark eller något sånt? Om man inte räknar med sånt där vanligt som man ser som typ hästar, kor, insekter, olika husdjur och sånt. Då har jag sett följande:

Padda
Iller eller mink eller någonting annat i den stilen
Älg
Rådjur
Påfågel
Örn
mus
råtta

jag tror att det var allt. Eller jo, den här lilla krabaten också:

























En liten fågelunge som hade ramlat ur sitt bo (eller något sånt) och fastnat mellan två plankor i vår brygga. Vi hjälpte den upp och nu är den två åttaåringars problem (: