Jag har börjat inse att det finns saker som jag nog aldrig kommer kunna förstå mig på. Såsom mode, hur man kan älska en kändis eller ett band mer än någon man faktiskt känner och jag kan inte förstå hur man någonsin kan nöja sig med tanken att man faktiskt någon gång ska dö, såsom de gamla gör.
Jag menar: mode? Jag kan förstå att man vill ha på sig sånt som man tycker är fint och att man kan påverkas av vad alla andra har på sig. Men att viga sitt liv åt mode, sina pengar. Jag förstår det inte.
Kändisar: De är trots allt bara vanliga människor som fått lite extra uppmärksamhet, de man verkligen borde älska är de som är kändisar fast de inte blivit kända. Alltså de som är så häftiga att det är konstigt att de inte blivit kända än. Men ändå känner man den personen, hur häftigt är inte det?
Det där med att nöja sig med tanken... jag förstår inte. Hur kan man acceptera det, det går inte.... (inte för att jag ska acceptera det eller så, jag kom på att det lät lite som det, men jag besökte mormor idag och vi började prata om lite sånt..)
Tro inte att jag inte hör hur det här låter. Sjukt lame. Men sån får man vara ibland (: Just nu är jag riktigt lame. Lame, till och med ett uttryck som jag hatar men ska det va så ska det!
Haha vet ni vad det värsta är? Alla de här bilderna är till och med olika bilder. Det är Marta, min käre vän, som håller in avtryckaren så fort hon tar bilder, så jobbigt blir det när man ska rensa sen. Men jag älskar dig ändå buddy. Varför jag lade upp de här bilderna vet jag icke. Men på något sätt kan man väl koppla dem till inlägget kanske? Några förslag? :S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar