Buuuuuu

Haha Paula, jag måste berätta om en sak som hände i natt. Jag var på väg hem efter en classic Anna- kväll och höll på att gå från Danderyds Sjukhus. Det gick en kille framför mig som jag av någon anledning tänkte kunde vara någon som jag kände. Jag försökte därför haka på tempot för att se om jag kände igen honom. Han tittade bak på mig gång på gång på gång så jag trodde att han kanske kände igen mig, men han var ändå för långt bort för att man skulle veta säkert. Så helt plötsligt börjar han springa! HAHA kan du tänka dig! Jag tittade bakom mig för att se om det verkligen var mig han sprang ifrån, jojomensan. Jag måste ha sett så skräckinjagande ut av någon anledning att han började springa ifrån mig. Han trodde väl att jag skulle våldta och råna honom eller något sånt, eller så kände han verkligen igen mig och hade verkligen ingen lust att prata... Känns ju väldigt paradoxalt (visst säger man så?) att han sprang ifrån mig. Är det inte jag som ska känna mig osäker när jag går hem från tunnelbanan mitt i natten?

Feministerna lär väl hoppa av glädje när de får höra detta.

Tänkte bara ta tillfället i akt också och säga att jag är ledsen för att jag har bloggat så lite på sistone, men du vet, heltid tar sin lilla tid och sen när man kommer hem är man så trött att man bara hinner äta innan man somnar i maten (mer eller mindre) = inget bloggande. Ska se om jag kan hinna med mer av det den här veckan! Vi måste prata i alla fall, var alltför längesen! Det finns ju faktiskt saker som man inte kan blogga om ;)