Framgång!

Idag hittade jag nyckeln till taket! Eller... jag frågade Oriol som sitter nere i lobbyn om hur man kommer upp på taket och han visade mig hur nyckeln skulle se ut. Det är tydligen den nyckeln som har legat på bordet i vardagsrummet hela tiden. Jag gick upp och lade mig och solade. Det var ganska skönt. Eller nej. Det var extremt sjukt skönt. Där låg jag helt ensam och tänkte jag vill aldrig flytta härifrån.

Men jag hade ju jobbintervju idag också och den gick bra, men tydligen så har de inga platser för tillfället. Hon sade att de kanske vet om två veckor eller så. Men vad ska jag göra i två veckor? Jag måste ju fortsätta söka jobb då så att jag har lite plan Bs om det nu inte skulle funka med det här. Så får jag väl tid för mer musik också, vilket är superkul! Även om jag hade hoppats på att få besked lite snabbare så jag vet hur jag kommer ligga pengamässigt liksom, om jag kommer kunna stanna hur länge jag vill eller om jag kommer vara tvungen att åka hem. Blir till att sola en hel del också, nu när jag har upptäckt soltaket! Jag måste nog skaffa någon hobby också så jag träffar lite folk... såg en annons om gitarrlektioner.... hmmm

Så här såg det ut på och från taket idag i alla fall:

Om någon undrar varför bilderna ser så speciella ut så har picasa lagt till massa extra effekter vilket betyder att jag har suttit och lekt nu på eftermiddagen och försökt göra det bästa av dessa bilder.

Hasta luego! (är nog det som jag har sagt mest på min resa, förutom typ sí)

Ficus

Jag har upptäckt att Barcelona är fyllt av trevliga överraskningar! Till exempel står det på var och varannan sak i matbutiken att det är gratis, om man går och tänker "åh jag behöver en sån där sak" då dyker en sån där sak upp i nästa butik! Och om man upptäcker att den där saken var lite dyrare än vad man hade hoppats på, men köper den ändå, ja, då har priset gått ner på samma tid man hunnit gå till kassan så att saken kostar mindre än hälften så mycket! Och det finns ett hotell här som heter Hotel Ficus. Det tyckte jag var roligt, men det kanske bara är jag.

Jag har även upptäckt att solen tar mer än vad man tror när man sitter och solar på balkongen och att det finns en sås som går från äcklig till extra äcklig när den blir kall, så man ska akta sig för att hälla den över hela sin middag. Och om man mot förmodan har gjort det så fungerar svenskt godis ganska bra för att få bort smaken. Men bara ganska. Det kan därför vara nödvändigt att äta extra mycket.

Bakslag

Idag tänkte jag fixa mobilabonnemang, men när jag stod i butiken undrade de om den var låst. Ehm... jag vet inte. Gick hem och undersökte saken och jomenvisst var den det! Och enda sättet att låsa upp den är att gå till en Teliabutik! Finns det några teliabutiker i Barcelona? Nänemensan. Det är billigare att köpa en ny mobil än att skicka den gamla fram och tillbaka till Sverige och få den fixad. Segt att jag inte tänkte på det innan... Nu är planen istället att köpa en skitmobil för 25€ och ha min gamla som en iPod typ. Det kommer nog spara mig en massa pengar både för att jag slipper köpa en ny dyr mobil och för att jag inte kommer behöva betala för internet och då blir det ju mycket billigare. Så kanske var det till det bättre att det blev så här. Dock tror jag att man behöver ett speciellt identitetsnummer som jag inte har än för att köpa abonnemanget sen. Det behöver man även för att köpa månadskort och sånt för bussar och tunnelbana och för att öppna bankkonto skulle jag tro. Och för att skaffa ett sånt där nummer så behöver man tydligen ha pass + två passkopior och kopior på något papper och blablabla. För att skaffa allt det så ska jag skaffa ett jobb där jag kan kopiera! Jag har jobbintervju på fredag så om allt går vägen så har jag ett jobb sen vilket vore helt otroligt skönt! Och för att få ett jobb vore det ju bra att ha en mobil och bankkonto så du ser hur allt lappar ihop med varandra så att man liksom inte kan göra någonting... tur då att det här jobbet är ett sånt där jobb där alla är i samma sits som jag så det står på jobbannonsen att de hjälper en med de där sakerna så jag hoppas på det!

Vilken grej om jag fick ett jobb på fredag så kunde jag ha min första helg här vetandes att jag har jobb och bostad vilket är typ allt man behöver! Blir till att hålla tummarna!

Börjar även lära känna mina sambosar lite bättre och det är ju också skönt! Jag knagglar på med min spanska och de försöker göra sig förstådda. Funkar hyfsat. Kommer funka bättre snart.

Dagens shoppingrunda

Idag gick jag bland annat på jakt efter en handduk för att äntligen kunna duscha! Jag hade ett otroligt flyt förutom att jag inte verkade hitta några handdukar, däremot hittade jag massor med andra saker som jag hade tänkt köpa! Om jag kom på i ena affären, just det jag behöver ju en sån där nagelavbitare (som inte alltid är så lätt att hitta) ja då gick jag in i nästa affär och hittade en sån! Men det tog lång tid innan jag hittade en handduk. Till slut dock så kom jag fram till detta:

Jag var i himmelen! (och för den som inte vet det så betyder toallas handdukar!)

Så hittade jag även denna restaurang vars namn jag älskade. 

Alla känner väl igen Ichiban, lipstick for men!

Jag är här. Nu.

Paula, min resa har varit full av nervositet för att någonting ska gå fel, till att börja med bagaget, jag visste redan att jag hade övervikt, men inte vad de skulle göra åt det. Sedan var det att få med gitarren på planet, komma på rätt buss mot stan och hitta en taxi som tar mig fram till lägenheten utan att lura av mig alla mina pengar och komma in i lägenheten. Jag ska berätta precis hur det gick till för dig.

Jag kom till Arlanda med en handväska, en gigantisk check-in-väska, en carry-on och en gitarr. Väl framme vid check-in-disken blev jag meddelad att jag hade för mycket övervikt. 1,5kg för mycket för att vara exakt. På något sätt var jag alltså tvungen att ta ut 1,5kg från min stora väska och lägga över den i någon annan väska, bara för att sedan behöva betala 90€ för den återstående övervikten. Problemet var bara att mina andra väskor var redan proppfulla så Sofia fick springa iväg och hitta en liten påse på Pressbyrån. I den lade jag min högtalare= tung påse. Jag checkade in väskan sedan utan problem och blev hänvisad till customer service- kassan. Där ställde jag mig bakom en (kan ha varit) jamaicansk man. Som verkade ha problem med sin biljett. Han hävdade att han hade en valid ticket men han fick fortfarande inte gå på planet eftersom det inte var han som hade köpt biljetten(?). Och inte fick han någon hjälp att lösa problemet heller, det enda Arlanda kunde erbjuda honom och hans kompanjon var att köpa nya biljetter. När han inte ville göra det bad de honom gå ur ledet så att de kunde hjälpa kön som nu hade bildats. Han ville inte göra det heller eftersom han inte hade fått någon hjälp och så fortsatte det tills de kallade på vakten och polisen kom också och gjorde saker och ting värre, inte för att han hade varit något annat än trevlig... allting var högst oklart. Till slut gick han i alla fall ur kön för att prata med polisen vilket resulterade i att jag fick komma fram till kassan för att betala mina 90€ övervikt. Hon som satt i kassan ringer då ett samtal och säger "jag mår så dåligt, jag kan inte jobba mera, jag är gråtfärdig osv" (du hör vad tragiskt allting var) när hon sedan lägger på stryker hon min övervikt på min biljett, ger mig en stämpel och säger att det var bra så. Hon orkade inte jobba helt enkelt.

90€ "rikare" går jag vidare med moder och syster mot gaterna. Vi tar våra farväl och jag blir ensam. Lite oroad är jag över att jag fortfarande inte lyckats hitta någon forex som var öppen... men det kommer vi till senare. Jag hade alltså inte en enda euro på fickan.

Väl på planet hade någon satt sig på min plats (tror jag). Jag hade alltså två platser, för mig och min gitarr, men bara en biljett som sa seat 4B. När killen satt på 4A antog jag alltså att min extraseat var 4C och satte gitarren där. Det tyckte inte flygvärdinnorna om. Det slutade med att killen flyttade och min gitarr fick ta fönsterplatsen (den jäveln) och jag satt bredvid. Så kom jag i alla fall iväg. Sedan gick allt som smort, mja, lite jobbigt med bagaget på bussen kanske men det gick bra och sen var det taxin.

Efter att ha fått reda på av taxichauffören att Barcelona är en hemlig diktatur och inte en bra plats att bo på (annars var han väldigt trevlig) kom vi fram till min port. Jag hade ju inga pengar så jag skulle betala med kort. Han hade en kortläsare. Med extremt lite batteri kvar. Jag tryckte snabbt in koden för att hinna betala och kan du tänka dig vilken tur jag hade, när köpet precis hade gått igenom och den skulle skriva ut kvittot, då dog den.

Vid det laget tänkte jag att antingen hade allt gått för bra och snart skulle allt gå åt helvete, eller så tyckte universum om min resa. Än så länge verkar det vara nummer två av alternativen, för när jag ringde på svarade min (numera) lägenhetskompis och öppnade åt mig och hjälpte mig in med väskorna. Och där kom första kulturchocken. Alla mina instinkter sa ta i hand men istället fick jag en puss på varje kind. Det här kommer nog ta ett tag att vänja sig vid, men än så länge har allt gått min väg.

I morse vaknade jag i vetskap om att jag fortfarande inte hade någon nyckel till lägenheten, och eftersom de andra skulle iväg och jobba så var jag lite fast. Lämnade jag lägenheten skulle jag inte kunna komma in igen. Om jag inte hämtade nycklarna som var i en smyckesaffär en bit bort. För att få nycklarna behövde jag pengar. För att få pengar behövde jag antingen ta ut pengar eller växla. På något sätt löste sig allting så nu är jag i lägenheten igen! Jag kom in!!!! Åh vilken lättnad det var.

Och tänk vilken tur jag hade också, från det jag förstod av min spanska vän Julia, så är hon kock! Vilket känns lovande eftersom den andra tjejen som bor här, Giulia (hon är för övrigt typ världens kortaste person, jag träffade henne precis och fick en chock! Hon är kortare än Mia!) inte verkade ha någon vidare ordning på köket. Kylskåpet är så gott som tomt, förutom på lite grönsaker. Tror i alla fall Julia sa att vi behövde städa i köket så det känns bra! Annars förstår jag faktiskt inte så värst mycket av vad hon säger. Jag har bett henne att prata långsammare, men så kommer hon på sig själv snart igen och säger "oj nu pratar jag för snabbt igen, du förstår ju ingenting" lika snabbt, alltså chansar jag bara på att det är det hon säger. Jag ler mest tillbaka och säger sí. Jag lär mig nog att förstå ganska snabbt hoppas jag.

Nu måste jag iväg och köpa massa saker. Typ en huvudkudde. En handduk. Schampo. Tandkräm. Kontantkort eller liknande. Galgar. Busskort. Mat?

Det här ska nog bli bra ska du se. När jag har fixat jobb också.

final countdown

Paula. En dag. Inte ens det. Jag åker om ca 20 timmar. Det kommer gå så fort! Nu har jag i alla fall sagt hejdå till mormor, farmor, pappa och Ylva. Och en del av mina kusiner. Fattar fortfarande ingenting. Mitt rum är ett bombnedslag på riktigt. Jag är inte ens klar med hälften av packningen och jag vet inte riktigt hur jag ska komma åt sängen nu när jag ska sova. Sista natten.....................

Godnatt säger jag nu, kommer behöva den här sömnen!

Herregud vad har jag gett mig in på?

Så här vårigt

Vår

Nu är det bannemig vår i Stockholm! Idag var jag ute med hunden och var tvungen att ta av mig jackan för att det blev så varmt, gick där i bara T-shirt! Det är underbart, och det gör även att jag känner mig närmre Barcelona. Där är det bara några grader varmare på dagarna nu så det är liksom bara en flygresa bort egentligen, sen är det ungefär samma... intalar jag mig själv. Känner mig dock inte tre-dagar-nära... Imorgon är det två dagar tills jag åker! Det är ju så sjukt egentligen för jag gör det här för första gången i mitt liv och det känns hur stort som helst, men du har ju gjort liknande och flyttat från land till land hur många gånger som helst! Inte ensam då kanske men ändå... Vad cool du är liksom.

För övrigt så har jag fått 50% off på min Spotify-subscription för att jag tydligen har haft problem med att logga in på Spoti... Tur att jag inte har märkt av det då, för här sparar man in 50kr bara så där! Tack så mycket säger jag till Spotify!

Ojojoj de här dagarna är så stora men ändå så små... kanske ska skriva en låt om det.

Sjunk in

Nu börjar packningen. Jag har varit helt översentimental hela dagen, grät floder när jag tittade på World's strictest parents eller vad det nu hette... antingen beror det på att jag börjar förstå vad som är på gång eller så beror det på ögoninflammationen som jag belönades med för Lisas skiva igår... kanske lite av båda?

Har även råkat ut för vad som verkar vara spam i min spotifyinkorg..? Jag hoppas verkligen att det inte går att spamma spotify för den inkorgen är så perfekt just nu.. men kanske är det oundvikligt.

Nu har även min webcam kommit som jag beställde i förrgår! Ska hämta ut den på Ica snart så sen kan jag förhoppningsvis börja med videoinlägg! Höhöhö

Nej men roligare skype kan det bli i alla fall. Och kanske att jag även börjar fixa lite youtube videos för min musiksida, Justin Bieber blev ju tydligen upptäckt via youtube så då kan jag ju också bli det ;)

Back to Pack

hejhej

märkligt

Paula, vi har ju inte pratat på ett tag nu, hade vi gjort det hade du nog fått höra om den underliga människan som jag har kommit i kontakt med. Du hade nog backat vid första meddelandet från honom, men du vet ju hur jag är. Vad jag än skriver om honom just nu så kommer det låta jätteilla så jag tror att jag låter bli... men bara så du vet så har jag inte gjort något dumt och kommer inte göra det heller. Jag skulle kunna säga att det är lite som att maila med Leo. Om man inte vet hur han är så låter ju allt bara extremt konstigt, men jag tycker ju om Leo! Bara att den här Leo:n är typ tre gånger så gammal som jag.... Och för att klargöra så har det här med ett gemensamt intresse för musik att göra och inte något annat alls. Det låter ju väldigt perverst men så är det alltså inte. Jag föreslår en Skype så kan jag förklara utan missförstånd.

Helvete

Jag mår skit just nu. Jag hade gärna skrutit med 40 graders feber, men du får väl helt enkelt tro på mig när jag säger att jag mår skit, även om jag bara hade 37,2 senast jag tog tempen...

Skriver mer när jag mår bättre...

Förnyelse

Det är idag två veckor kvar tills jag ger mig av mot mitt nya liv. Vad passar då bättre att inviga denna förnyelse med än ett par nya converse? Så fort jag har blivit av med skoskaven så kommer de nog bli bättre än de förra, för nytt är väl alltid bättre, eller?

Hej kompis

Paula jag har precis köpt en extrabiljett till Barcelona till min bästa kompis. Gitarren. Han kommer nu sitta bredvid mig hela resan och se till så att jag mår bra. Dock fick inte han ta med sig några väskor så tar jag med mig mer än 23kg check-in-bagage så kan bara pengar hjälpa mig.

Lyssna på det här, det fullbordar min vision om flygfärden

Det går bra nu

Mina lyssningar på soundcloud har tydligen ökat med 1117% senaste veckan. Nu går det bra asså, ska skriva lite nya låtar och spela in och lägga upp så man inte tror att min kreativitet har försvunnit helt och jag bara kan göra covers nu för tiden!

hejhej

Hallelujah moment

Den här bilden såg jag till att ta när allt bara var som finast. Det ser nästan magiskt ut tycker jag.

Och på tal om Hallelujah Moments så hade jag ett sånt i fredags. Då var nämligen jag, Calle och Nisse och spelade biljard. Jag hade spelat två gånger någonsin tror jag och killarna hade ändå spelat lite grann. Jag är otroligt dålig på biljard, ska du veta. Jag råkade betydligt mer än än gång stöta till den vita bollen så löst att den rullade någon ynka centimeter. När jag tog i som mest alltså. Men på något märkligt sätt så lyckades ändå jag och Calle vinna mot Nisse, jag och Nisse lyckades vinna mot Calle, och när det till slut var min tur att spela ensam mot killarna så var det väl ingen som trodde att jag faktiskt skulle lyckas vinna... men trots tappra försök att psyka mig med vulgära historier och miner och jagvetintevad så vann jag. Jag hade vunnit alla tre matcher. Jag tror inte du förstår hur sjukt det var när vi stod där och jag hade vunnit, trots uselt spel. Killarna var helt enkelt för dåliga. (kan ha haft och göra med all öl också, men jag var ju också under påverkan så det gills egentligen inte) Det var lycka. Det var ett Hallelujah Moment.

Underbart.

Förresten kunde jag sitta ute igår i flera timmar, i bara linne. Solen värmer ordentligt och som den skiner. Moln ser man inte mycket av de här dagarna ska du veta. Ni har säkert ännu varmare hos dig, men vi har det ganska bra också ska du veta.

Tick tack tick tack

Paula vet du vad jag nyss upptäckte? I maj så kommer jag att ha haft den här bloggen i tre år. Tre år kan du förstå?? Herregud alltså... Tiden går fort alltså, därför har jag nu satt upp en liten countdown här till höger, har du sett den? Så glömmer vi aldrig tiden som tickar ner mot målet, i det här fallet Barcelona. Inte långt kvaaaar

Peppar peppar

Paula, det verkar som att karma inte har hunnit komma ikapp mig. Allt går förvånansvärt nog i rätt riktning. Jag kommer närmre och närmre både mitt framtida jobb och min framtida bostad. Det verkar som att jag har en telefonintervju att vänta till jobbet jag vill ha på One Contact Barcelona och som att en lägenhet som verkar bra (som har pool och terrass!) kan vara intresserade av att jag ska bo där! (Ska bara få någon att kolla in den åt mig först så jag vet att den finns och så där...) Men kan du förstå, i bästa fall kommer jag ner dit natten mellan den 25e och 26e mars och har både jobb och lägenhet! Hur bra vore inte det?! Jag ska inte gå händelserna i förväg men hoppas gör jag verkligen.

Håll tummarna för mig nu de kommande dagarna!