Tack

Åh här sitter jag och tänker igenom mina dagar i Sverige och i Schweiz. Längtar tillbaka. Efter att ha börjat resa vid tolv idag kom jag hem ungefär vid halv nio. Till en tom lägenhet. Det känns väldigt ensamt eftersom jag har varit omringad av familj och vänner nu i en vecka. Är väldigt trött men måste försöka hålla mig uppe för att sova länge imorgon så att jag kan orka med nyår i Barcelona, jag antar att det kommer att hålla på ett bra tag!

Alltså jag tror inte jag hade fattat det förrän nu men Stockholm är ju så litet! Under de 3-4 dagarna som jag hann vara där kändes det som om jag stötte på alla jag känner. När jag hade träffat på kusiner, gamla konfakompisar, tenniskompisar, andra kompisar och folk från gamla skolor kändes det som om jag inte kunde träffa på någon mer, men så när jag satt på tunnelbanan för att börja åka mot flygplatsen stötte jag till och med på min tennistränare! Det är sjukt alltså.

Nu ska jag titta på The Dark Night Rises i min ensamhet (eftersom jag är den enda i hela världen som inte har sett den), äta Marabou och försöka njuta av att jag är tillbaka istället...

Renkött

De två senaste veckorna har varit stress i ett nötskal. Jag har inte haft en minut över, men jag har haft otroligt roligt.

De två senaste dagarna har varit dagar av farväl. Har tagit farväl av min bästa vän här som åkte hem idag och även alla de barnen som jag har jobbat med. Jag har gråtit men också glatt mig åt att det här är en stad där allt förändras sådär snabbt. Vid den här tiden brukade Cissi och jag planera kvällen. Vet ni vad jag gör i stället? Jag sitter här ensam och äter torkat renkött som jag fick av pappa när han var här och hälsade på. Imorgon bär det av till Schweiz om jag kan förmå mig själv att packa snart. När jag kommer tillbaka hit blir det alltså till att hitta en ny bästa vän. Någonting säger mig att det kommer gå bra. Under min tid här har jag nu blivit av med fyra bästa vänner. Det kommer alltid en ny sen, det är så den här staden fungerar, i alla fall för mig. Och det är ju inte så farligt för vännerna har man ju kvar, även om de inte bor lika nära längre. Ibland måste man kanske göra lite extra plats för att någon ny ska komma in i ens liv.

Jag och mitt renkött <3 td="td">

Ett av barnen var lite extra ledset över att behöva säga Hejdå ("hedo"), vilket förklarar den gråtande björnen (?) nere till vänster. Kommer sakna dig också Gabor. 

Det börjar närma sig

Nu när man säger hejda till någon så säger man god jul, merry christmas eller feliz navidad. Det börjar verkligen närma sig och jag har så fullt upp hela tiden att jag aldrig riktigt märker det. Tiden går extremt snabbt och jag njuter av varje sekund samtidigt som jag är otroligt förväntansfull över tiden som kommer. Framtiden är ljus och det får nuet att bli ännu bättre.

Vad bra jag har det

Den andra December

Vill ni veta något otroligt märkligt?

När jag loggade in på facebook såg jag att jag har fem facebook-vänner som fyller år idag, varav fyra stycken som jag faktiskt känner. Det som är så märkligt är att alla dessa fyra personer någon gång har varit en av mina bästa kompisar. Alla är otroligt olika som personer, men har någon gång varit, eller är fortfarande en av mina bästa vänner. Som så mycket annat kan jag inte tro att det är en slump. Jag lovar er att om jag någon gång gifter mig så kommer min man att fylla år den andra december. Det är någonting med detta datum. Håll med om att det är väldigt underligt?

Det kanske har någon astrologisk förklaring eller något vad vet jag, kanske är det skrivet i stjärnorna hahaha.


Försöker förgäves att lägga upp en bild på min chokladkalender och lucka nummer 2, men ni får tänka er den i stället för det fungerar inteeeeeee