Renkött

De två senaste veckorna har varit stress i ett nötskal. Jag har inte haft en minut över, men jag har haft otroligt roligt.

De två senaste dagarna har varit dagar av farväl. Har tagit farväl av min bästa vän här som åkte hem idag och även alla de barnen som jag har jobbat med. Jag har gråtit men också glatt mig åt att det här är en stad där allt förändras sådär snabbt. Vid den här tiden brukade Cissi och jag planera kvällen. Vet ni vad jag gör i stället? Jag sitter här ensam och äter torkat renkött som jag fick av pappa när han var här och hälsade på. Imorgon bär det av till Schweiz om jag kan förmå mig själv att packa snart. När jag kommer tillbaka hit blir det alltså till att hitta en ny bästa vän. Någonting säger mig att det kommer gå bra. Under min tid här har jag nu blivit av med fyra bästa vänner. Det kommer alltid en ny sen, det är så den här staden fungerar, i alla fall för mig. Och det är ju inte så farligt för vännerna har man ju kvar, även om de inte bor lika nära längre. Ibland måste man kanske göra lite extra plats för att någon ny ska komma in i ens liv.

Jag och mitt renkött <3 td="td">

Ett av barnen var lite extra ledset över att behöva säga Hejdå ("hedo"), vilket förklarar den gråtande björnen (?) nere till vänster. Kommer sakna dig också Gabor.