Idag mår jag förjävligt. Feber och nyser var och varannan sekund och näsan och ögonen rinner. Det är i såna här situationer man önskar att man bodde hemma. Någon som fyller kylskåpet åt en med det man vill ha, någon som kan göra lite te, underhålla lite. Jag skulle ju kunna gå ut i vardagsrummet i min pyamas och fråga Marta och hennes kompisar om de kan göra lite te till mig, men de skulle nog springa av skräck av valrossen som har börjat prata som har två pappersbitar uppstoppade i nosen.
Det finns ju gränser för mycket jag kommer förnedra mig för lite hjälp...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar