söndag 10 mars 2013

Utan att frysa

Så har tiden äntligen kommit. Endast jeansjacka för att hålla mig varm på natten, men ändå var jag inte kall. Nu är det ungefär så varmt här som det brukar vara i Sverige på sommaren vanligtvis. När det var sånt här väder på morgonen brukade mor min väcka mig tidigt på helgmorgonen och säga "Anna vakna! Det är bronscharväder!" och så brukade jag gå upp, äta frukost på balkongen, gå in för att göra lite lunch, och fortsätta sola ända tills solen skymdes av det där trädet.

Jag känner mig privilegierad eller vad det nu heter. (Börjar tappa svenskan lite tror jag) Allt är så fint och så bra. Om två veckor ungefär har jag varit här i ett år och jag har varit så lycklig hela den här tiden, men nu mer än någonsin. Tvivlar på att livet någonsin kommer bli så här bra igen, kan det bli det? Jag njuter i fulla drag i alla fall. Det verkar som att jag kommer stanna åtminstone ett år till. Den här staden har tagit ett järngrepp omkring mig och tänker inte släppa i första taget.

Inga kommentarer: