Att resa

Här sitter jag för tillfället och äter frukost

Så, igår åkte jag alltså från Alicante till Granada; sex timmar med buss. Kan konstatera att när det var en timme kvar på resan och busschauffören deklarerade att vi skulle ta en halvtimmes paus i mitten av ingenstans blev stämningen lite tryckt i bussen, men annars höll vi allmänt glatt humör och jag gladde mig åt att kunna ta igen sömnen jag missat på grund av utgången dagen innan.

Än så länge har jag inte riktigt upplevt det där backpacker-livet när jag reser kan jag känna. När jag tänker backpacker på ett tåg/buss tänker jag mig någon som går in i ett tåg med en stor ryggsäck på ryggen, som letar sig lite omkring och sen ser dem. Det är de. Backpacker-kompisarna som har likadana ryggsäckar och som bjuder in till galna historier om var de redan varit och vart de ska. Man bondar och sen hänger man ihop så länge man kan innan ens vägar splittras igen.

Än så länge har detta inte hänt mig. Tågresan var en helt vanlig tågresa med ryggsäck och bussresan en vanlig-men lång- bussresa med ryggsäck. Kanske gör jag något fel?... jag klagar faktiskt inte, de som har åkt långa bussresor med mig vet att jag inte är mycket till sällskap utan sätter hellre på iPoden och stirrar ut genom fönstret.

När jag väl kommer fram är det dock andra bullar. Idag hoppas jag på att hinna titta igenom bilderna från igår/förrgår och skriva lite om Alicante, men även upptäcka Granada ännu lite mer. Igår stötte jag ihop med några locals härifrån varav en erbjöd sig att visa mig runt lite idag så det är nog planen!

Äventyret fortsätter...