Det är mörkret som gör det

Jag vet inte vad det är med mig för tillfället. Jag hittar på problem i min hjärna och sen försöker jag lösa dem, men det går ju inte eftersom de inte finns. Så går jag runt och tänker på det där jävla problemet hit och dit enda tills jag blir helt galen på det och kommer på att problemet inte finns.

Kanske måste man alltid vara missnöjd med någonting. Jag menar, tänk om människan alla dessa tusentals år som vi ändå varit smarta människor bara hade nöjt sig med det vi har. Då hade vi varken haft TV, radio, datorer, hus eller ens typ kläder. Jag är lite kall men jag är nöjd ändå. Jag har lite tråkigt men jag är nöjd ändå, inte behöver vi något som kan underhålla oss inte, nej! Att vara nöjd är ett brott mot mänskligheten mina vänner, därför är jag inte nöjd, och därför hittar min hjärna på problem som inte finns.

Satt och började tänka på höstlovet också. Kommer ni ens ihåg vad ni gjorde på höstlovet? Det känns som evigheter sen! Men inte var det väl så länge sen...

Det här var väl vad jag gjorde typ hela lovet... Då hade man det bra. Känns som åratal sen...