Jag tror jag har svaret

Det är inte julstressen, det är inte friheten i att ha lov, det är inte snön, det är inte mörkret, det är inte saknaden av munspelsmannen eller någonting annat. Jag tror att det är att vi inte har fått se den blåa himlen på ett himla tag. (himla höhöhö) Man kan skymta den lite då och då, men det var länge sen vi hade en helt blå himmel över oss. Och det gör oss mer eller mindre galna. Vissa blir trötta, vissa blir förvirrade, vissa blir kelsjuka, vissa blir rastlösa, vissa blir kanske allt på samma gång, men alla påverkas. Kan molnen bara skingra sig, så kanske vi alla kan få bli lite mer normala. 


Sesam öppna dig