Mitt i juletider ska någon vilja ta död på så många som möjligt. Vad är det för jävla deppig människa? Tur att han inte var så duktig på det han gjorde. Kan ni tänka er vilket kaos det hade blivit om alla bomber hade detonerats? Jag är fortfarande lite i förnekelsestadiet. Hur kan någon i Sverige vilja skada andra människor och skapa ett hot i samhället? Det finns inte på kartan. Den människan är sjuk. Och jag hoppas av hela mitt hjärta att man får höra mycket från muslimernas sida nu. Jag vill tro det bästa i alla människor och därför tror jag att det här var om inte en engångsföreteelse så åtminstone en minimalistisk minoritet. Jag tror inte att alla muslimer tänker JIHADJIHADJIHAD eller att de vill förtrycka kvinnor och allt vad alla tror. Men vad jag vet är att nu kommer fördomarna mot muslimer att öka något så otroligt eftersom hemskheterna har kommit till Sverige. Jag hatar utanförskapet. Verkligen. Kan man inte bara få alla att förstå att man inte kan dra alla under "samma kam" eller vad man nu säger..
Men den här mannen alltså. Herregud tror han på riktigt att han nu kommer att hamna i något slags paradis för det han har gjort?
Han tryckte av bomben, hörde en öronbedövande smäll.. och plötsligt blev allt vitt. Efter ett tag vande han sig vid ljuset och såg att han befann sig i något slags sällskapsrum som var oändligt stort. Och allt var vitt och trevligt. Först kom självaste Gud fram till honom och sade "vilket stordåd du gjorde! Vi är så stolta över dig!" Sedan samlades fler runt honom som frågade saker som "hur många lyckades du döda?" eller "hur länge planerade du? Har du någon efterträdare?". Han förstod då att alla runt omkring honom var självmordsbombare. Så klart! Hur skulle man annars hamna i paradiset? Där kände han sig hemma. Folk tänkte som honom, blev frustrerade över samma saker i samhället, åtminstone i början... Efter ett tag började han märka att det fanns vissa skillnader mellan hur han tänkte och vissa andra också och det började skapas grupper i deras sjävlmordsbombarsamhälle. Självklart hade han inte glömt bort allt han hade lärt sig om Jihad och dess importans. Det dröjde inte länge förrän han hade samlat ihop en grupp som tänkte likadant och som var ense om samma sak. Det enda som kunde lösa problemet var flera självmordsbomber. Han började planera dådet och en dag stod han där med bomberna runt magen, lite mer erfaren den här gången så han hade sett till så att alla skulle gå av samtidigt. Han tryckte av bomben, hörde en öronbedövande smäll.. och plötsligt blev allt svart. Efter ett tag vande han sig vid mörkret och såg att han befann sig i något slags sällskapsrum som var oändligt stort. Och allt var mörkt och trevligt....
Kan någon förstå hur dessa människor tänker? Kan ovanstående vara ett alternativ? Va? De kan ju inte riktigt ha tänkt igenom allt.. inte på riktigt...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar