Det var inte det jag hade tänkt skriva egentligen, men det där var i alla fall en liten update om nuläget. Dåläget, det vill säga i fredags natt ska du veta att det hände någonting speciellt. Man kan faktiskt till och med koppla den här händelsen till en dag i september (tror jag att det var) då jag blev smygfilmad och intervjuad om varför jag inte sade till killarna som jag såg stod och klottrade på ett elskåp. Den upplevelsen har lämnat djupa sår i mig och jag vill helst inte uppleva den skamsenheten över mig själv igen. Så när jag, i fredags natt, hade blivit skjutsad till Danderyds Sjukhus av Annies taxi (som skulle betalas av SL eftersom tunnelbanan var inställd på grund av personalbrist) där jag som vanligt hade min cykel väntandes på mig, fick jag mig en tankeställare när jag på håll såg någon ligga däckad på en bänk på andra sidan perrongen. Dessutom fick jag för mig att det var Mia, vilket det som tur var inte var... Jag bestämde mig i alla fall för att vara the bigger person där och inte bara gå förbi som alla andra gjorde. Jag cyklade över till andra sidan och ställde mig och inspekterade detta alkoholens offer. Han hade spytt vid bänken vilket nästan fick mig att strunta i mina välvilliga handlingar men jag bestämde mig ändå för att försöka hjälpa denna arma krake (som min pappa skulle ha uttryckt det). Först började jag med några "Hallllååå??" som inte fick någon vidare respons. De följdes av samma sak men kombinerat med axelpuffningar, "kindklappar" (alltså inte så att jag strök honom på kinden utan typ smackade till honom lite..) och axelruskningar. Den enda responsen jag fick var någon enstaka öppning av ögonen i ca en sekund. Jag kollade att han fortfarande andas genom mun-mot-mun-metoden och sen visste jag inte riktigt vad jag skulle göra... (HAHA gick du på den va?? Höhö nej jag satte handen under hans näsa och kände luften. Oj vad jag är kul). Det gick i alla fall förbi en kille som också verkade angelägen att hjälpa till. (säkert bara för att jag redan var på gång med det, annars hade han bara gått förbi han med) Vi kom i alla fall överens om att man borde ringa polisen och eftersom hans mobil hade så lite batterier (?) så föll lotten på mig. Jag ringde och killen behövde ta sin buss så jag blev ensam kvar med fyllot. Polisen hade sagt att de skulle komma och de hade tagit mitt nummer. Allt jag behövde göra var alltså att vänta. Medan jag väntade kom jag på att när polisen nu kom så vore det inte så bra om jag blev tagen för rattfylla med cykeln så jag ställde den åt sidan för säkerhetsskull. Så kom det två ordningsvakter i en bil som jag förklarade situationen för och de lyckades få liv i killen. Fast han var gaaanska borta. Konversationen med honom gick som följer:
- Hej, vet du var du är?
- Ja.
- Var är du då?
- .........
- Har du en adress till dit du bor? Du är på Danderyds Sjukhus och ska åka hem.
- Ja.
- Vad är adressen?
- Maffööloornffi...
- Nu kan du välja om du antingen vill åka hem i en taxi och sova hemma eller åka med polisen och sova hos polisen.
- Ja.
- Vad vill du göra?
- Ja.
Någonstans där fick jag lov att åka hem för ordningsvakterna. De hade det tydligen under kontroll. Jag sade inte nej utan åkte lydigt därifrån, klockan var ju ändå gaaanska mycket.
Så när jag vaknade nästa dag och tittade ut genom fönstret i mitt rum såg jag att det stod någonting i trädet. Trädets barr bildade tydliga bokstäver som löd:
LOL
Jag skrattade till lite för mig själv och undrade vad universum ville säga med detta. Kanske att jag med hjälp av denna jag-är-så-duktig-känsla jag hade givit mig själv av att hjälpa den här killen skulle bidra till en bra förändring i mitt liv, tillsammans med körkort, ny bostad och ett visst bortgivet nummer... (; Och allt hände under samma helg. Vilken jävla helg alltså.
Som vanligt laggar uppladdningen, men jag hoppas du ser vad bilden föreställer i alla fall. Som sagt, bra helg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar