Alltså Paula, jag är ganska säker på att jag har sagt det innan, men jag säger det igen, jag är synsk. På något sätt är jag det. Idag jobbade jag på ett dagis där lilla Elsa frågade mig om jag kunde gissa vad hennes föräldrar hette. Jag drog till med Malin och Göran. Malin var rätt! Vad är oddsen för det liksom? För att övertyga dig ytterligare kan jag bre på med att hon sedan frågade mig om jag kunde gissa vad hennes fasters man hette (eller vad det nu var). Efter att ha känt efter lite bara kom det till mig. Björn. Japp sa Elsa och var inte alls förvånad över att jag ännu en gång hade haft rätt. Jag visste att han hette Björn. Hur sjukt är inte det?
True Story.
Jag borde bli som Karsten:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar