Crème de la crème

Åh vad jag älskar människor som förgyller andras vardag utan att de måste eller borde. I morse när jag gick av tunnelbanan vid östermalmstorg ropades detta ut i högtalarna:

Ja godmorgon och välkomna till Stockholms crème de la crème!

Sedan fortsatte han prata om någonting som jag inte hörde men då hade redan större delen av Stockholms stressade pendlare fått ett leende på läpparna. Varför gör vi inte sånt oftare? Jag ska börja hälsa på folk med vänster hand för att vara lite kul:P i alla fall ibland.. Heh