höjden av bekvämlighet

Höjden av bekvämlighet är när man byter från pyjamasbyxor, till mjukisbyxor, och sedan blir sur över att behöva sätta på sig jeans när man går till Ica och handlar youghurt.

Jag är i alla fall stolt över att jag kom ut ur huset idag. Förvandlingen till slusk går väldigt snabbt måste jag säga.

(och återigen får jag rätta mig själv. Det är klart att förvirring inte stavas med två R (första gången)... den här gången visste jag ju i alla fall att någonting var fel. Kanske är jag på bättringsvägen?)

Ooops

Min rullgardin har fastnat. Jag har ingen aning om hur man får upp den igen så just nu är det mörkt i mitt rum och sen när jag ska sova så kommer jag behöva sova med en pinne i huvudet. Om jag inte flyttar sängen förstås!

Frågan är ju varför jag ens skulle använda den från början... Förstod inte jag redan innan att det skulle hända eftersom jag inte har använt den där gardinen på kanske tio år? Jo, det är klart jag gjorde det. Men man bara måste ju prova ändå.

smartismart

rättar mig själv

För att citera tant Elsa så måste jag rätta till detta "Heter det inte ETT mos?? Gott potatismos." Detta har hon ju såklart helt rätt i, men detta bevisar bara att mitt huvud faktiskt är fullt med potatismos, för när jag börjar slarva med grammatiken så är det illa.

Jag lever numera ett liv i förrvirring (så heter det säkert inte heller). När jag försöker tänka så får jag bara ont i huvudet. Sitter i stället och plinkar lite på gitarren och snuvar lite extra. Lite mysigt är det ju faktiskt att vara sjuk, så länge det inte går för långt liksom.

Vill DU att jag ska smitta ner just DIG med det jag har, så får du gärna svänga förbi. Har en känsla av att jag kommer bli lite ensam efter ett tag här hemma....

Det här är ungefär jag just nu. Ankform? Ja. 

snuvelisnuv

potatismos

Det känns som att mitt huvud är helt fullt med potatismos. Alltså exakt som det. Jag kan inte tänka, allt bara kommer in och liksom fastnar i sörjan utan att jag förstår någonting av det. Det är precis lika tungt som om det var fullt med potatismos. Sån där potatismos som är lite klumpig men ändå ganska god. Pappa gör god potatismos. Min hjärna är ju faktiskt fylld med potatismos just nu. Det är det enda jag kan tänka på.

Jag har feber.

Tror jag.

99% säker.

Vilken kväll!

Gårkvällen var en riktigt bra kväll kan jag bara säga. 

Så bra att Roger, min kemilärare, lade denna kommentar idag:

Anna, looks like you've been out partying all night!

Ska jag ta det som en komplimang? ... Jag tror inte det går faktiskt. 

Jag trodde inte jag såg så hemsk ut när jag kom till skolan, men whataya know....

Så här såg jag ut igår i alla fall:

Och för er som undrar så var godishalsbandet slut innan jag ens hade lämnat lokalen för att åka hem! En hel del random personer som fick äta av det där... men det var mys!

Vem bankar på min port?

I bloggtorkans namn väljer jag att citera barnvaktsbarnen mina:

Anna försöker få Hugo att somna genom att ligga bredvid honom och blunda. Plötsligt känner hon att någon klappar henne på kinden...


- Det är jag som klappar dig, säger Hugo.
- Jaså, säger Anna smått förvånad.
- Du kan få några spänn av mig, erbjuder Hugo, pengar alltså.
Nu är Anna förvånad på riktigt.
- För vaddå?
- För att du passar oss så bra


Hihihihi söööta barn jag får passa kan jag bara säga. Om sisådär 13-14 år kommer han bli världens bästa pojkvän. (och det där ska inte läsas på ett perverst sätt.... Jag bara konstaterar.)

det där med ånger

Vi kom in på det där med att ångra sig igår. Jag kom på att det nog (faktiskt) inte finns någonting som jag ångrar.  Visst, det är klart det finns saker som jag inte är stolt över att jag har gjort och som jag helst inte pratar högt om, men jag ångrar det faktiskt inte. Det är ju bara så onödigt med ånger. Ett sätt för människan att må dåligt av någonting som de inte kan göra något åt. Typ som oro fast i dåtid... Oro är ju att man mår dåligt av någonting som man tror kan hända, men vare sig man oroar sig eller inte så kommer det inte göra någon skillnad. Om det händer så händer det och då får man ta itu med det då. Ånger är ju faktiskt samma sak, bara att man mår dåligt av något man har gjort, men har det hänt så har det och så länge man inte gottgör det man har gjort så tjänar det ingenting till att ångra sig.

Förstår ni vad jag menar eller är det här bara bladder...?

statistik

Det har kommit en ny flik här på bloggen (för mig alltså, inte er) och den heter Statistik. Den visar lite mer än vad jag har kunnat se innan. Till exempel kan man se varifrån ens läsare läser! Tydligen har jag läsare i Sverige, Norge, Finland, USA, Canada, Spanien och Frankrike... Det är ju lite coolt faktiskt (: Eller den som läste i Frankrike var typ för ganska länge sen så den räknas väl kanske inte, men de andra har typ varit inne den här veckan! Worldwide liksommmm jag är stolt faktiskt.

Så akta er, snart kanske det kommer upp namn och bild på alla som läser ;) piiiniiiiigt 

ibland blir jag lite förvirrad

När jag är och barnvaktar och lägger barnen så känns det som att klockan halv tio är så hiiiiimla sent. Men sen går jag hem och kommer på att Halv tio det är ju bara början på kvällen, då har man ju all tid i världen... fast lite tveksam blir jag allt för man blir så trött av att få någon annan att somna. Helt säkert mycket tröttare än den som faktiskt ska somna egentligen... Ikväll låg han mest och pratade om en "dvärgpsykopat". Varifrån har han fått det?

mys

Mys att komma till skolan och sätta sig och spela lite jazz.

Det är sånt som gör att man vill gå till skolan liksom

usch

Det känns ju hemskt att sitta och kolla Biggest Loser när man sitter och äter äppelpaj... men gott är det!

trodde aldrig jag skulle säga det här

men jag är lite arg över att vi inte hade fysik idag. Kom till skolan 11.03 och väntade på att fysiken skulle börja 11.25. Det gjorde den inte. Björn Palvall (som har som mål att göra mitt liv lite sämre) kom inte till lektionen. Och sa inte det till någon. Jag kunde ha börjat 14.45. Vilket också är så länge jag fick vänta på nästa lektion.

Älska dödtid i skolan...

den som väntar på något gott väntar aldrig för länge

Jag tar mig friheten att lägga upp lite bilder från kvällen som aldrig fick se facebooks ljus.

*gulp*

Sitter och väntar på att bilderna från igår ska kopieras över till datorn... har fortfarande inte vågat kolla på dem. De kan se ut hur. som. helst. Men YO vilken gangstakväll det var igår! Självklart kommer det lite bilder upp hit snart (om det finns någon okej...)

Stay TUNED detta får inte missas

killbyxor

Jag har börjat förstå varför nästan alla killar går med liksom benen utåt! Jag har nämligen satt på mig min storebroders gamla byxor för att ikväll är det GANGSTA som gäller! Så nu har jag i alla fall förstått, att om man har på sig ett par jeans, och har häng på dem, så skaver det otroligt mycket på låren om man inte går med benen utåt! Då blir liksom en reflex. Jag kan inte ha sett riktigt klok ut när jag var ute med hunden... Men det blir nog bilder snart på detta! Så keep uptaded! (som om ni inte redan gör det ;))

En sak som jag tycker är lite störande...

Det finns vissa människor som man har på facebook för att båda vet vilka man är eller för att man har träffat personen typ en gång. Jag förstår inte när såna här personer bjuder in en på sina skivor? Det är väl inget kul? Skivan ska ju vara personlig, det ska bara vara folk som man verkligen tycker om som verkligen kommer vara med och göra stämningen. Inte massa randoms? Nä. Det är inte som att jag kommer komma på dem ändå ju... så varför ens skicka inbjudan? Är det  så jobbigt att välja ut vilka man vill ha ut och inte av sina kompisar? Förvänta er ingen inbjudan tillbaka i alla fall. Jag bjuder bara de jag vill ha där. Som de här tjejerna som jag äntligen fick träffa igen! Jag älskar att vi blivit så bra på att hålla kontakten! (vilka mer än vi kan ha så här bra kontakt två år efter konfan? VAAA?)

Man blir ju liksom tvungen att lägga upp dem när de är så snygga. Den här fotokursen som jag går nu i skolan gör så jag måste börja ha med kameran lite mer hit och dit, vilket så klart är bra för er! Eller hur? Mer snygga bilder till folket, det är ju alltid najs.

Om ni kollar till höger...

Jaa, höger och neråt, på den här sidan, så trooooor jag att det finns någon slags fanpage där? Väl...? Om ni undrar över detta så är det för att jag har ett projekt i skolan som innebär att jag ska göra en skiva. Låtarna till den här skivan tänkte jag lägga upp på fb för att öka efterfrågan lite grann. Tyvärr så var jag tvungen att "signa" på fb att de skulle äga det som jag laddade upp så därför har jag inte laddat upp hela låtarna. Men självklart kan man få sin favoritlåt skickad till sig om man vill det, så länge man köper skivan också ;)

(jag beklagar vissa smärre fel i låtarna, men jag spelade in dem som snabbast en gång var och då blir det som det blir liksom...)

Så mitt budskap till er just nu:

Gå in och lyssna, gillar ni vad ni hör så kan ni ju bli ett fan eller likea eller vad man nu ska göra.. och sen kanske tipsa någon kompis om ni tycker det är tillräckligt bra!

Tack för mig!

Metaforically you know

En stor händelse för min familj. Min store broder på 19 bast har åkt hemifrån till Ecuador och ska vara borta i 3 hela månader. Det här resulterar i nytt rum för min del, men någonting annat också...

Mer eller mindre varje dag i mitt liv har han varit där (jag tänker inte säga "vid min sida" för så är inte fallet..), alltså varit där, i samma hus, vid samma middagsbord, lagt någon kommentar, retats lite. Och så nu, imorse, när jag gick upp för att äta frukost, så var osten borta! Precis som han. Osten, som jag äter mer eller mindre varje dag, fanns inte i kylskåpet. Den var slut. Jag fick äta prickig korv på min morgonmacka istället.

Även om jag knappt hunnit märka det än så är det väldigt tomt. Han har ju såklart varit borta många gånger förut, men den här gången känns det att det är på riktigt. Redan nu.


Sedan började mina hörlurar glappa också. Det gör mig olycklig på riktigt, men samtidigt så kan jag inte låta bli att se lite metaforiskt på det också. Även om en hörlur inte fungerar så hör jag ju fortfarande på den andra. Jag har ju ett syskon kvar hemma. Så då borde jag väl sluta vara bitter.........

Öronproppar

Idag är första gången någonsin jag införskaffat ett par öronproppar. Egentligen hatar jag öronproppar och att ha grejer långt in i öronen, men när man känner att öronen håller på att gå sönder och att man inte hör så bra längre, då kände jag att jag var villig att offra min bekvämlighet för att höra över huvudtaget.

Hög volym, betyder nu öronproppar för min del. Jag känner mig väldigt duktig och seriös.

Ombytta roller?

Varje gång jag går ut med hunden så kommer en katt och börjar följa efter oss.... Den liksom smyger bakom och ganska ofta går den in i en buske eller något för att gömma sig så att man inte ser den när man tittar bakåt.

Vad gör man om ens hund blir attackerad av en katt?...

Har ni hört det här?

Har ni någonsin hört något så underbart? Nu är jag såld på Villagers.

Helt klart oklart

Jag är ledsen om jag har varit lite frånvarande härifrån... eller jag vet faktiskt inte om jag har varit det... så frånvarande är jag... har jag varit det?

Här är ett exempel på hur borta jag är:

Idag 13.32 frågade jag vad klockan var. Vi kom fram till att den var fem i 1337. (moget, helt klart) Fem minuter senare utropade jag 1337!! Och efter att killarnas klockor kommit ikapp min så var vi i 1337-extas. Så går jag iväg, hämtar en pall och undrar vad är klockan?..........................................


Så med är jag idag.

Utrensning

Jag sitter här, fysiskt och psyikiskt utmattad efter att ha kommit typ halvvägs med att rensa ut gamla grejer från mitt rum. Jag har hittat mycket kul men också såååå mycket onödigt. Lite senare kan jag bjuda på en liten "bok" som jag har skrivit för många år sedan. Sånt där är ju alltid kul!

Annars känner jag mig ganska deppig och har inte riktigt blivit av med känslorna från stölden och det är många tankar som fyller mitt lilla huvud. Det ska bli skönt att sova lite senare så allt bara försvinner! (:

hipp som happ känner jag för att lägga in en bild så hej och hå:

Sötnöt

hur låg får man bli?

Idag, vill jag berätta en sak för er.

Jag vill berätta att jag tycker att det lägsta man kan göra här i världen är att stjäla från en annan människa. Vem gör något sånt? Tror personen att han eller hon behöver pengarna, eller vad det nu är den stjäl, mer än den den stjäl från? Va? Eller är det bara en kul grej? Får man en kick av det? Jag blir så arg. I natt var nog den första gången jag har varit så arg på någon att jag faktiskt skulle kunna tänka mig att slå en annan person. Problemet var ju bara att jag inte hade en aning om vem det var så vad ska man göra? 


Usch och fy, lämna tillbaka mina pengar ny!

En bra låt.

bra låt det där, får mig alltid på bra humör.

SLSLSLSLSLSLSLSLSUGER

Jag trodde inte man kunde ha så här otur med SL på en dag.

Gick alltså upp tidigt imorse för att hinna med 8.17 bussen som skulle ta mig till kemilabben. Ställer mig på hållplatsen och väntar. Och väntar. Och väntar. Till slut kollar jag SLs störningsinfo där det står att min buss är inställd "på grund av personalbrist". Schysst. Busschaffisen kommer inte till jobbet och chefen undrar "Men var är Greger?!". Efter att ha ringt runt ett tag kommer han fram till Greger som tydligen har åkt på semester och ligger och solar i Thailand. Jahapp säger Chefen och säger "men han skulle ju ha kört både 8.17 bussen och bussen som kommer fram 16.00 till Norrängsgården? Hur ska vi lösa det här!?" Så kommer han på det! Han sätter in den där killen som övningskör som är så hiiimla sugen på att komma ut och köra på riktigt. "Ja, vi sätter in Fredrik-Putte att köra 16.00 bussen, men så att det blir lite mer trivsamt på bussen, även fast han inte är så bra på att köra, så sätter vi in två trivselvakter!" Alla hurrar på SL för chefens smarta lösning, det är ju trots allt därför han är chef!

På en annan del av jorden, närmre bestämt VRG kommer en annan Anna precis fram till skolan, en halvtimme försent. Efter ett litet snack med kemiläraren kommer de överens om att det nog är bäst att hon gör labben om en vecka. Trist täcker en annan Anna som hade hoppats på sovmorgon den morgonen. Så hon sitter och väntar på nästa lektion i en timme, sedan har hon den lektionen, sedan äter hon lunch och sedan väntar hon igen på nästa lektion. I ungefär en timme till. Sedan har hon den lektionen och sedan väntar hon 40 minuter till på nästa lektion. När den lektionen är slut vet hon att hon måste springa till bussen eftersom hon har bråttom till barnvaktsfamiljen som inte ska få vänta på henne. Bussen går samtidigt som hon slutar så hon frågar läraren någon minut innan de slutar om hon får springa till bussen. "Nej" säger han och en annan Anna blir besviken igen. När de väl slutar springer hon ner till bussen och hinner faktiskt. Efter en hållplats kör bussen fel. Det verkar vara någon slags övningskörare som kör bussen för när han väl har kört fel verkar det vara väldigt svårt att backa tillbaka. Tio minuter sitter hon och ser hur bussen kör fram och tillbaka på samma ställe för att till sluuuuuuut komma loss därifrån. Så, till slut, efter några smärre körmissar är hon framme på stationen där hon ska av. Vid det laget har chauffören fått en karta ritad till sig för att han ska hitta lite bättre! Så är hon en halvtimme sen igen... Men självklart gjorde det ingenting eftersom det fanns två trivselvakter där! Så hon trivdes ju som bara den! 


Tur att man har gulliga barn som kan muntra upp en i alla fall tänker en annan Anna när Hugo säger

"Men då är båda vi killar eftersom vi har så snabba bilar!"
"Okej" säger en annan Anna "men tjejer kan ju också ha snabba bilar!" (feminist, javisst!)
"Jaa" säger Hugo "men jag hoppade därifrån med en shallfärm som jag hade!"

Det måste inte gå ihop när man säger eller gör saker förstår ni, det handlar bara om vem som gör saker som inte går ihop. Som att en chaufför åker så här:

plötsligt händer det... inte

Vet ni vad jag har tänkt på... och som jag tänker på bara mer och mer och mer och mer?

Tänk vad NAJS att vara arton! Men så kom jag på någonting nyss. Att man har ju liksom alltid en ålder som man vill bli! förstår ni vad jag menar? Nej?

I början av livet kanske det är... 10? Tvåsiffrigt? Jo, det känns bra. Sedan, arton, stort! Då får man gå ut(!!!!!!) och dricka lagligt och rösta och ja, ni vet en massa najsa saker helt enkelt. Men det slutar ju inte vid arton! Det insåg jag nyss nämligen. När man väl är arton önskar man att man är tjugo så man kan handla på systemet och gå på såna här sköna ställen:

"Du som ändå är "ganska" skön, är välkommen in på en drink på softa stället Humble Bar & Lounge (Humlegårdsgatan 17). Vi bjuder på något att dricka och eventuellt en nöt. Sen står våran resident Jeremy Ölander för musiken hela kvällen. Blir det kallt tänder vi på brasan, eller bardisken. Kom förbi och säg hej, snacka lite skit med vår "roliga" bartender Ivan, hi hi, innan ni går vidare! Och trivs ni så får ni jättegärna stanna kvar hela kvällen! 
Mycket kärlek!"


Är man arton är det väl typ något "mysigt, härligt" ställe som Wooken som gäller? Mjeee. Nej, efter arton är det helt klart tjugo som gäller! Och sen då? Slutar det där? NEJ


Sen blir man tjugoett och man mognar, och beroende på mognadsnivå önskar man att man var kanske något år äldre så man fick röka cigarr och få barn. Men sen då? Slutar det när man har fått allt det där? NEJ


Sedan mina vänner, önskar man att man var tjugo igen.

Kom igen, kom igen, och ring klocka, ring

Idag försov jag mig. Jag vaknade en halvtimme efter att vi hade börjat och hann inte ta mig till matte g-provet. Det tycker jag är jobbigt. Det här betyder att jag inte har haft tid att äta frukost. Hungrig. Inte haft tid att bli av med morgonhumöret. Sur. Inte haft tid att vakna. Trött.

Kan hända att ni inte vill träffa mig just nu.

exclusive

Det händer sällan att jag skriver saker om mina föräldrar för jag tycker inte de är så jätteintressanta... men för någon dag sedan berättade mamma en sak som faktiskt var ovanligt kul. (om man är solsidan-fan, vilket ni alla borde vara!)

Till bakgrundsinformationen hör att min moder slutade träna för cirkus 20 år sedan och numera tycker att det är träning till exempel att ta ner och upp varor från och till kundvagnen och sedan bära in allting i bilen. Eller att gå runt i vårt hus eftersom "det är så stort". Var får hon allt ifrån, eller hur?

I alla fall så har hon helt plötsligt (säger hon i alla fall) skaffat sig ett årskort på sturebadet, väldigt fancy! Så satt vi vid middagen och hon berättade om hur hon (faktiskt) hade börjat träna lite där men att hon kände sig väldigt mycket, eller nästan exakt som hon i Solsidan, ni vet, hon längst till vänster:

Jag hoppas ni har sett avsnittet när hon ska till gymmet för det är det det här bygger på!

I alla fall så stapplar mamma in där och tar sig fram till en löparmaskin. Där står hon och försöker lista ut hur maskinen fungerar (teknisk som hon är) och vem kommer in om inte självaste Josephine Bornebusch?! Hon ställer sig på maskinen bredvid och trycker igång den väldigt vant, vilket mamma snappar upp och gör likadant. Jossan (som vi väl kan kalla henne, nu när min moder och hon praktiskt taget känner varandra) höjer tempot mer och mer, och mamma följer efter... eller försöker i alla fall. Efter några höjningar kan hon inte riktigt hålla takten uppe längre utan stannar på en mer.... komfortabel nivå. Sedan kom en lite mindre intressant fortsättning på historian men den kommer jag inte ihåg så den får vara slut där.

Kan verkligen tänka mig hur lycklig mamma måste ha blivit när Jossan kom in där, Solsidan-freak som hon är. Om någon älskar Solsidan så är det min mamma.

höööö?

När jag vaknade imorse var allt vitt. Allt, allt allt. Nu kanske ni tänker Har hon blivit sjuk? Eller har hon ett vitt papper framför ögonen? Eller luras hon bara? Eller hon är helt enkelt dum i huvudet. Men, det är enklare än så mina vänner! Dimman var framme. På riktigt! Man såg ju praktiskt taget ingenting.

Tur var det väl att det sprack upp lite senare och blev riktigt fint och nästan varmt! Kanske kan vi behålla icke-höstvädret ett tag till?... Snälla?

Glöm inte att kolla IDOL om exakt sex minuter! Taggtagg

Det är frågan

Nu är ju frågan om jag ska sätta mig och plugga fysik i typ en halvtimme.

Svaret är så klart nej.

Jag vill titta på Paradise Hotel i stället hihihihiiiiiiii

99+

99+ är vad som står på msn, hur många mail jag har. Nu kanske ni tänker oj vad hon är populär då men neeeeeeeeeeeej.

När jag går in på mailen har jag ungefär 100 mail där det står "the following recipents failed" (eller något sånt) och sen står det någon mailadress och så är det något bifogat, extremt skumt. Så nu imorse gick jag in och kollade min skickat-mapp för att se om det var någon recipent (?) som inte failade. Ack, ack, ack, det är ju massa som tydligen har fått mail av mig där det står typ "prova det här, det är jättebra blablablaabla". Folk som jag inte har en aning om vilka de är...

Vad gör man åt sånt här?
Har jag blivit en sån som sprider virus nu?
Måste jag byta email adress nu?

Jag gillar ju min mail-adress...  :(
TRÄSK också.................



Jaja, det är i alla fall ganska najs att börja skolan 14.45 mihihihihi

James Hersey

James Hersey, bara att gå in och lyssna.

Jag kan lyssna i evigheter.

Talisman

Sikken spelkväll mina vänner! Och vilken dag överhuvudtaget!

Jag har kollat på OC, ätit choklad, bastat, badat i havet, ätit kräftor, glass och jordgubbar, spelat talisman i många timmar och ätit ostbågar och chips och spagetti med kyckling och sweet chili och bara haft det så himla bra. Nu, 04.41 går jag och lägger mig, godnatt!

Ps. Ettan förlora tvåan vann! (jag kom tvåa hehehe)

Fy skäms

Fy skäms på:

• Vädret. Helt på TOK för kallt!
• Min kropp. Den säger nej till min hjärna ständigt och jämt.
• Kristallen. Hade trott att det programmet skulle vara lite kul men, icke.
• Han som kom till vår skola från MUF. Stereotyp eller vad?
• Daniel Lemma. Han gör liiiite för bra musik.

Men framför allt, fy skäms på mig, för nu går jag och lägger mig.

Jag är så arg. Så arg.

Så kommer jag till Täby Närsjukhus och säger att jag vill bli undersökt. De svarar att jag först måste gå till min husläkare och bli undersökt. MEN TACK! Jag gick ju igenom exakt samma sak förra året, att jag först gick till vårdcentralen, sedan fick en remiss till täby, gick dit, fick en nässpray (!) och blev tillsagd att om det blev värre så skulle jag komma tillbaka. NU är det värre. NU vill jag ha hjälp att få slut på smärtan. NU måste jag sitta och vänta på att vårdcentralen kan ta emot mig i typ 20 timmar. Bara för att de ska kolla på mina öron, konstatera att en riktig öronläkare borde kolla på dem, och sedan ge mig en remiss till täby. Tack, tack, tack svenska vårdsystemet eller vad det nu är jag kan klaga på här.

Och ni vet den där facebookgruppen typ "I wish music played during epic moments of my life"? Min iPod fungerar på något sätt precis så. Så jag gick ut ur sjukhuset, så låg jag kunde bli i vetskapen att det enda jag kunde göra var att åka hem med samma tåg och ta mer alvedon. Då spelar iPoden It's too bad, it's too bad, it's too bad, it's too bad baby... och där bytte jag låt för det kändes som om jag låg på marken med iPoden som sparkade mig i magen och skrattade skadeglatt. Bytte låt enda tills den spelade I'm the king of the world. Men inte kändes det bättre för det... Så jag gick raka vägen till Burger King och köpte en Be Cool.

Glass alltså. Vilken lifesaver.

Ironi

Är det inte ironiskt att jag, idag när jag stod och väntade på bussen, tänkte för mig själv att det var så skönt att jag inte är sjuk. Jag brukar nämligen alltid ha någon mysig förkylning på gång, men idag kom jag på mig själv med att vara f r i s k.

Så kommer jag till skolan, sätter mig på historian och plötsligt kan jag inte koncentrera mig på någonting för att jag har så inihelvetesont i örat. Jag tänker att det snart ska gå över men efter lite mer än en timme har jag så ont så att det enda jag vill göra är att gråta. Och skaka. På samma gång. Jag struntar dock i mina impulser och går till skolsyster i stället. Hon ger mig en Alvedon och tvingar mig att uppsöka läkare. Och dääärför är jag nu på väg till Täby närsjukhus för att kolla upp vad jag har för demoner i vänstra delen av mitt huvud.

Nerdrogad av Alvedon och fortfarande ont i örat. Nu har jag haft ont i ca 5 timmar snart. Make it stop.

CSI Miami

Heerrreguud vad jag hatar detta program! Men för tillfället är jag inte hemma, kan inte heller gå hem, och det finns ingenting annat på tv. Alls. Det är så himla töntigt och alla skådisar är typ lika bra som jag är på långfärdsskidor. (om ni inte föstår min liknelse så betyder det alltså riktigt kassa)

Jag står inte ut! Snart stänger jag typ av tv:n ... Blääääää

vet ni vad?

Mitt internet är hur bra som helst nu! Så nu kan jag kolla Paradise Hotel igen och lyckan kommer tillbaka till världen.

Vem vet, kanske kan jag börja ladda upp lite fler bilder nu också?