det där med ånger

Vi kom in på det där med att ångra sig igår. Jag kom på att det nog (faktiskt) inte finns någonting som jag ångrar.  Visst, det är klart det finns saker som jag inte är stolt över att jag har gjort och som jag helst inte pratar högt om, men jag ångrar det faktiskt inte. Det är ju bara så onödigt med ånger. Ett sätt för människan att må dåligt av någonting som de inte kan göra något åt. Typ som oro fast i dåtid... Oro är ju att man mår dåligt av någonting som man tror kan hända, men vare sig man oroar sig eller inte så kommer det inte göra någon skillnad. Om det händer så händer det och då får man ta itu med det då. Ånger är ju faktiskt samma sak, bara att man mår dåligt av något man har gjort, men har det hänt så har det och så länge man inte gottgör det man har gjort så tjänar det ingenting till att ångra sig.

Förstår ni vad jag menar eller är det här bara bladder...?