Metaforically you know

En stor händelse för min familj. Min store broder på 19 bast har åkt hemifrån till Ecuador och ska vara borta i 3 hela månader. Det här resulterar i nytt rum för min del, men någonting annat också...

Mer eller mindre varje dag i mitt liv har han varit där (jag tänker inte säga "vid min sida" för så är inte fallet..), alltså varit där, i samma hus, vid samma middagsbord, lagt någon kommentar, retats lite. Och så nu, imorse, när jag gick upp för att äta frukost, så var osten borta! Precis som han. Osten, som jag äter mer eller mindre varje dag, fanns inte i kylskåpet. Den var slut. Jag fick äta prickig korv på min morgonmacka istället.

Även om jag knappt hunnit märka det än så är det väldigt tomt. Han har ju såklart varit borta många gånger förut, men den här gången känns det att det är på riktigt. Redan nu.


Sedan började mina hörlurar glappa också. Det gör mig olycklig på riktigt, men samtidigt så kan jag inte låta bli att se lite metaforiskt på det också. Även om en hörlur inte fungerar så hör jag ju fortfarande på den andra. Jag har ju ett syskon kvar hemma. Så då borde jag väl sluta vara bitter.........