Jag är så arg. Så arg.

Så kommer jag till Täby Närsjukhus och säger att jag vill bli undersökt. De svarar att jag först måste gå till min husläkare och bli undersökt. MEN TACK! Jag gick ju igenom exakt samma sak förra året, att jag först gick till vårdcentralen, sedan fick en remiss till täby, gick dit, fick en nässpray (!) och blev tillsagd att om det blev värre så skulle jag komma tillbaka. NU är det värre. NU vill jag ha hjälp att få slut på smärtan. NU måste jag sitta och vänta på att vårdcentralen kan ta emot mig i typ 20 timmar. Bara för att de ska kolla på mina öron, konstatera att en riktig öronläkare borde kolla på dem, och sedan ge mig en remiss till täby. Tack, tack, tack svenska vårdsystemet eller vad det nu är jag kan klaga på här.

Och ni vet den där facebookgruppen typ "I wish music played during epic moments of my life"? Min iPod fungerar på något sätt precis så. Så jag gick ut ur sjukhuset, så låg jag kunde bli i vetskapen att det enda jag kunde göra var att åka hem med samma tåg och ta mer alvedon. Då spelar iPoden It's too bad, it's too bad, it's too bad, it's too bad baby... och där bytte jag låt för det kändes som om jag låg på marken med iPoden som sparkade mig i magen och skrattade skadeglatt. Bytte låt enda tills den spelade I'm the king of the world. Men inte kändes det bättre för det... Så jag gick raka vägen till Burger King och köpte en Be Cool.

Glass alltså. Vilken lifesaver.