Förrän nu då... Men tills nu har jag i stället läst igenom hela David Batra's bok Det här var ju tråkigt och gjort ingenting alls. Himla kul bok måste jag säga!
Det är någonting livsutsugande med datorn. Ändå sätter man sig där varje dag. Eller ja, jag i alla fall. Jag har liksom allt där. Ska jag plugga fysik så skriver jag uppgifterna på datorn. Ska jag skriva musik så har jag texter, melodier och ackord på datorn. Samlat och smart. Så ska jag göra något nyttigt så ska jag sitta vid datorn liksom. Och ska jag göra något onyttigt som typ kolla ytterligare tio-tjugo avsnitt av Paradise Hotel så sitter jag också vid datorn. Tänk att en så himla onödig grej kan vara så nödvändig ändå. Det är inte schysst mot alla människor (inklusive mig) som blir beroende och måste sitta där och bli lite äldre, varje sekund, varje dag, hela dagarna.
Såg En kärlekshistoria igår i min ensamhet och satt och önskade att mitt liv skulle bli som Annika's. Då skulle jag sitta bak på Pär's moppe i min läderjacka och vara supersnygg och cool. Och så skulle vi åka hem till mig och sitta och spela gitarr och bara mysa och äta mackor.
De är ju bara för söta
Ge mig sommar och frihet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar