En månad och åtta dagar

Funderar på om jag snart ska börja med en liten nedräkning här på bloggen. Inte för att jag vet hur man gör, men det borde ju inte vara så svårt. En nedräkning till myndigheten och möjligheten att få följa med alla ut på krogen eller bara gå och ta ett glas tillsammans. Åh. Möjligheter bara öppnar sig framför ögonen på en.

Men det kan ju också vara dötrist och tråkigt och... och... alldeles.... alldeles underbart.

Alltså, jag vet ingen som längtar lika mycket, som drömmer lika mycket om den dagen, eller som får höra orden "nej jusste, du är ju inte arton" så mycket som jag. Det är ju som att de svenska lagstiftarna medvetet plågar mig med skadeglädje i blicken.

39 dagar är allt som står mellan mig och total lycka.

39 lååååångaaaa daaaaagaaaaar