Igår som alla andra helger mer eller mindre, satt jag barnvakt. Under nattning började lille Hugo, sex år, fråga mig frågor om varför man blev sjuk och massa andra grejer. Som den naturnörd jag är började jag förklara, så enkelt jag kunde om immunförsvar och bakterier. Han blev mer och mer intresserad och jag fortsatte att svara på hans frågor och berättade till och med om DNA och massa saker om hjärnan. Dock tror jag allt det där blev lite mycket för hans hjärna för han började filosofera vidare och det slutade med att han satt och sa att det skulle rinna massa saker ur sjukdomarnas och kompisarnas (immunförsvarets) näsor... Jag beslöt mig för att inte gå in så mycket djupare på sånt där... förrän om några år kanske.
Det var i alla fall ganska intressant att höra hur han tänkte när man berättade saker för honom. Som när jag berättade att håret är döda hudceller så undrade han hur man hade lyckats fixa begravningen liksom... om de begravdes i håret eller något sånt... Och om hjärnan var en person som också hade en hjärna och ögon och näsa och mun. Konstigt att man tar för givet att alla människor ska kunna förstå sånt där sen. Tänk om alla hade stannat kvar på intelligensen man hade när man var sex år. Vetenskapen skulle kanske se lite annorlunda ut...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar