Min hjärna pratar med mig

Den säger snäääälla, snäähähälla låt mig slippa!! Jag orkar inte meeeeeeeeeer!!! (ge mig i alla fall mer After Eight) 


Jaa, så håller den på. Det är väl kanske därför jag hamnade här tillslut. Eller ja, lite då och då, när jag inte tagit någon After Eight på ett tag. Då börjar liksom kroppen att göra saker för att hålla sig vid liv, typ gå in på facebook. Den klarar ju liksom inte för mycket fysik på en gång.

När jag tog bussen hem idag så tänkte jag okej, det här är sista provet på två hela veckor, så en sista kraftansträngning ska jag orka med. Jag ska plugga från det att jag kommer hem, tills jag sover. Sen kan jag ju ta det lugnt i två hela veckor. Bara liiiiite till. Det kan göra stor skillnad. 


Men... så sitter man här. Och det går inte. Även om jag knarkar After Eight (i brist på annat godis hemma) så går det bara inte. Ändå är det något inom mig som säger Ge inte upp än! Så då sitter jag och tveeeekar och tiiiiiiittar på fysikboken som ligger där och ser oskyldig ut. Neeej, fyfan. Mer fysik och jag tar livet av mig. Det jag behöver nu är sömn PUNKT

Önska mig lycka till för det kommer behövas BIG time.